Skulle käka sallad ikväll var tanken. Men döm om min förvåning när jag kommer tillbaka och ser en igelkott mumsa på resterna av min fina Konsum-sallad. Hade inte mage att schasa bort den. Tittade på mig lite fundersamt och sedan fortsatte den att käka som om ingenting hade hänt. 

Här äter igelkotten upp vår middag

För några veckor sedan började jag känna trötthet igen. Första tröttheten sedan midsommar. Annars har jag varit konstant pigg ända sedan den dagen då jag vaknade upp och chockades över att jag just var pigg och utvilad.

Men efter att ha slarvat med mat i flera veckor, åkt på en förkylning, sovit minimalt och struntat i träningen samt jobbat långa dagar började jag plötsligt känna trötthet igen.

Noterade även att jag började känna hungerkänslor innan lunchen. En svidande nästan skrikande känsla i magen av behov efter mat. Kände som tur var genast igen signalerna och tvingade mig att lägga om kosten och få igång träningen igen.

Första dagarna med sallad och vatten och INGA wienerbröd, chokladbitar, pizza eller annat gott gjorde att kroppen kändes vimmelkantig, en seg dimma och lätt illamående. Jag förstod att kroppen var på väg att avgiftas. Och mycket riktigt. Efter bara några dagar började piggheten komma tillbaka igen och jag kunde även sova bra på nätterna.

De sista 3 nätterna har jag sovit nästan hela natten utan att vakna. Veckorna innan har varit betydligt oroligare med väldigt lätt sömn. Man vaknar seg på morgonen trots flera timmars sömn.

Med effektiv sömn somnar man direkt huvudet läggs på kudden och vaknar sedan inte förrän klockan ringer och då är man så pigg att man bara vill kliva upp och sätta igång arbetsdagen. Det är inte heller jobbigt att tänka mentalt eller utföra psykiskt krävande arbetsuppgifter efter lunch eller sent på kvällarna. Det bara går av farten. I torsdags jobbade jag från 8.30 till 02.00 och i fredags från 8 till strax före 02.00. Trots detta fungerar kroppen. Hjärnan tänker. Det går att prestera.

För några veckor sedan var jag helt slut vid 23-tiden på kvällen. Började känna halsbränna. Sov oroligt och var seg efter lunchen och bara längtade hem till sängen. Fick bita ihop.

Dagarna går så mycket lättare när man är pigg. Det är ett sjukt flyt att jag efter alla år lyckades hitta receptet. Och piggheten motiverar ju att fortsätta den inslagna stigen.

Nu dags att sova. Imorgon väntar ett längdpass i solskenet och därefter någon timmes jobb och påföljande festligheter.

Trevlig kväll!

Lejonparten av våra svenska pizzerior har visat sig vara underkända vid oanmälda inspektioner från miljö- och hälsoskyddskontoret. Ändå fortsätter man att gå till dessa pizzerior, kanske inte alltid för att man vill, utan kanske snarare för att man ibland måste. Det är pizzeriorna som håller öppet, alltid, jämt och ständigt. Och deras kvällsmat är ofta också prisvärd.

Ikväll var det så dags för middag igen. Lunchen blev sunkig färdigsallad från lokala butiken. Nästan alla sallader slutsålda (helg). De som finns kvar är på gränsen till att kunna kallas människoföda. Middagen såg jag därför fram mot att få käka på det enda vid den här tiden öppna matstället – den lokala pizzerian. Trevligt bemötande och ingen måltid på menyn över 100 kr. Beställer en sallad för att inte få allt för stort överskott på kcal. Har ju trots allt inte tränat idag. Salladen är givetvis full av svarta hårstrån, inte oväntat kanske, men mycket osmakligt. Om det ändå hade varit en brännhet pizza, bakad på högsta värme i en pizzaugn, men sallad….halvljummen, förmodligen legat i någon burk på bakbordet under hela dagen, fingrar som varit ner och rafsat, förmodligen smutsiga sådana, och så håret..usch….men, men…vad gör man inte för att komma i form? Bara att bita ihop, se glad ut och äta upp. Man lär väl aldrig lära sig?