Intressant….jag tror 1.5 års regelbunden träningen nu börjar visa andra positiva sidor, sådan jag inte räknat med tidigare. Verkar som om man äter dåligt och inte tränar så hamnar kroppen i en dålig cirkel. Du blir bara tjockare och svagare och tröttare. Men om du vänder på trenden så får du å andra sidan mycket gratis, ungefär som ett riktigt jobbigt hjul som snurrar…det är galet tungt första metrarna, men sen när det väl kommit i rullning så går det av bara farten, utan att du själv behöver anstränga dig.

Ungefär så känns det just nu. Även om jag vilat för länge (sedan vintern tog slut). Kroppen tycks förbränna trots att jag inte åker rullskidor varannan dag. Och trots att jag inte äter bara sallad. Visst har jag gått upp ett par kilon. Men då ska ändå tänkas på att jag varit snuvig och haft ont i halsen ända sedan snön försvann. Jag har ätit massor av glass, varit på resa och ätit MAX och McDonalds osv. Visst, jag har skippat colan och ätit morötter istället för friterad potatis…men ändå. 

Det känns som att kroppen bränner utan att jag gör något. Känns som att förbränningen startat igen efter år av träda. En riktigt härlig känsla. Märker det när jag träffar kamrater….trots att jag inte tränar längre så får jag nu positiva kommentarer om både form och vikt.  Det slog även mig själv härom kvällen att magen var ”borta”. Tittade ner på magen när jag satt och åt, hade skjorta och fleecetröja på mig. Magen syntes inte. Hade det varit för något år sedan hade det varit en jättemage ivägen. Men nu var det platt. Ok…platt…relativt platt. Jag är fortfarande fet som en gråsäl. Det går inte att sticka under stol med. Men börjar typ bli ”normalt fet” nu. 

Folk verkar inte uppfatta mig som en ”tjockis” på samma vis som för något år sedan. Med lite kläder, skymning och i rätt vinklar ser man faktiskt ganska normal ut just nu 🙂

Så nu verkar snuvan vara på väg att släppa och halsontet har gått över..och rullskidorna är lagade så ja…nu ska första passet för sommaren snart kunna dra igång.

Sen kan man väl även säga som så att jag rör mig i vardagen mycket mer än tidigare just för att skadorna blivit bättre och för att kroppen blivit smidigare och starkare. Det som främst orsakade den enorma viktuppgången var ju ett stort matintresse 🙂 i kombination med skador som gjorde att jag var tvungen att lägga ner all form av motion och rörelse. Inte ens promenader fungerade längre. Eller ens simning och cykel. Så…nu när jag kan gå obekymrat så ger ju det en hel del också, i kombination med att matvanorna har blivit bättre (om än ej perfekta ännu).

Trevlig kväll!

Jag överlevde. Det blev ingen rullskidrunda, men väl en joggingtur i den kolsvarta, blöta björnskogen. Och det på årets första jaktdag. Blåste och regnade. Dypölar och svårt att se stigarna trots pannlampa. Att det även blåste kraftigt gjorde inte saken bättre.

Min plan var att följa rehab-tipsen och jogga 4 min samt gå 1 min. Men vetskapen om risken att bli skjuten alternativt attackerad och uppäten av någon under dagen skadeskjuten björn tvingade mig helt enkelt att bita ihop och löpa konstant. Pauser var inte att tala om. Det här gällde att få avklarat så fort som möjligt.

Till min förvåning fick jag känningar i vänstra knät först. Det är ju högra knät som är känsligast. Kände att det stramade på yttersidan vid varje nedsättning av foten. Kom på att jag trampade snett på gräsmattan tidigare idag med just den foten, så kanske det som spökade nu.

Skulle ljuga om jag påstod att jag kände mig lugn och trygg under rundan. Var på helspänn och satte även på radion i telefonens högtalare samt klappade lite med händerna med jämna mellanrum. Man vill ju liksom inte överraska någon redan uppstressad björn så här mitt ute i ödemarken, helt ensammen och på första jaktdagen. Man förstår ju att är det någon dag som björnar och annat vilt är uppstressade så är det just nu…och det är givetvis också just idag vilt- och rovdjursstammen har sin absoluta topp, för att dala i takt med att jakten pågår.

Ska bli spännade att se hur kroppen mår imorgon. Konditionsmässigt hade jag kunnat ta ut mig betydligt mer. Men fick krampkänningar i högra ryggsidan samt känningar i knän som sagt. Dessa inledande joggingrundor ger inte mycket i träning sett, men förhoppningsvis kan kroppen lära sig att successivt tåla allt mer påfrestning, vilket i långa loppet leder till att jag kommer kunna springa längre rundor, och med högre intensitet. Och med tanke på att jag inte kunnat jogga på 10 år, så känns detta trots allt som ett stort framsteg. Fjärde joggingrundan avklarad.