Har längtat efter att våga mig ut i joggingspåret hela sommaren, men inte vågat pga smärtorna i högra knäleden. Helst hade jag velat att smärtan skulle vara helt försvunnen innan joggingen påbörjades…men jag kan bara inte hålla mig längre.

Så ikväll ringde jag en kompis som driver ett gym och tillika är personlig tränare. En klippa på motion och träning helt enkelt.

Rådslog lite med honom och han tyckte definitivt att jag skulle ut och jogga om jag var så sugen på det, men rådde mig att vara joggingrundan med promenerande. Dvs, jogga max 3-4 minuter, sen promenera någon minut och sen jogga 3-4 minuter osv.

Enligt honom skulle detta spara knälederna rejält men inte göra avkall på konditionsträningen. Tydligen hinner pulsen inte ner så långt att konditionsgträningen avstannar med så korta pauser. Så att varva med korta promenader under löprundan är uppenbarligen riktigt bra. Däremot förklarade han att när man är i form och kan träna på riktigt hög nivå, så måste man pressa kroppen rejält för att kunna nå fortsatta förbättrade resultat. Och till formen har jag lååångt kvar, så ska försöka ta mig ner till joggingspåret nu och med gott samvete gå delar av sträckan. Fast måste medge att det känns jobbigt. Att gå under en joggingrunda är helt emot mina inneboende principer. Man bara går inte i ett joggingspår…men, men…får helt enkelt ge avkall på dessa principer i syfte att på sikt återfå formen och bli av med skadorna.

Riktigt skönt och skonsamt för kroppen! Ingen hård elak asfalt, inga bilar, ingen stress…bara naturen, lite fåglar, fjärilar och ett och annat litet djur. Precis som det ska va. Nu bär det av upp mot Åre…en kompis ska ha inflyttningsfest där ikväll. Så får nog ta och skynda mig lite 🙂