Det finns kalorisug, och så finns det KALORISUG!

Kontentan av detta? Do not mess with a hungry woman! 🙂

Blev en tidig morgon även idag. Sen ner till lokala pizzerian för att handla lunch. Alla kollegorna (som är smala och snärta) valde pizza. Jag förstår dem. Minns mycket väl hur svårt det var att avstå pizzan när man kände lukten och var lite småhungrig. Själv kunde jag inte välja sallad framför pizza/kebab/burgare….det var helt omöjligt. Men idag var det inga problem. Förvånades över mig själv att jag till och med såg fram mot salladen. Blev inte ens sugen på pizza när vi satt vid matbordet. Och efter maten klagade nästan samtliga på att de blivit övermätta och kände sig onyttiga. Min närmsta kollega fick till och med lite lätt ångest.

Själv kände man sig supernöjd, fräsch och med en lätt känsla i kroppen. Man ångrar sig alltid efter en pizza, jag vet det, men det tog mååånga år att lära sig av med vanan och förstå bättre. Får tacka Viktlubb.se för det 🙂

Sedan vid 15-tiden bjöd en av kollegorna på vetelängd. Eftersom jag sedan lunch varit lite småsugen på något gott tog jag en smal skiva. Och noterade även där förvånat att det räckte med den. Har aldrig hänt tidigare. Jag brukar äta hela vetelängder själv annars. Berättade detta för kollegorna men jag tror inte de förstod. Det är svårt att förstå. Många tycker själva att de är grymt onyttiga och tränar dåligt,  och ändå är de normalviktiga och nästan smala….man förstår helt enkelt inte hur riktigt tjocka och överviktiga personer bokstavligen vräker i sig kalorier på ett dygn. Det går nog liksom inte att föreställa sig för en ”normal” människa. Att en överviktig tex lätt och ledigt kan slänga i sig ett par wienerbröd och några bullar varje dag utan problem. Normala människor kanske tar ett wienerbröd eller bulle någon gång i veckan. Och då bara en sådan. Kraftigt överviktiga slänger inte helt ovanligt i sig flera bullar, eller hela påsen. Av ohejdad vana.

I vilket fall blev jag inte det minsa sugen på att ta en bit till och det kändes bra. Såg hur fruktansvärt sugna några av mina kollegor var på mer fikabröd…jag kände igen mig själv från tidigare då jag var i form men drabbad av ett sockersug utan dess like. Det gick helt enkelt inte att motså. Och man förstod inte riktigt varför. Eller man förstod, men man kunde inte göra något åt det.

Nu vet jag om att sockersuget kommer tillbaka med full kraft bara man äter onyttigt i ett par, tre dagar…så det gäller att hålla sig vid en sund nivå. Annars blir det till att pressa hårt i veckor för att komma tillbaka till normalt igen.

Har känt mig lite hängig senaste tiden. Inte sjuk. Men kanske på väg mot att bli sjuk. Immunförsvaret har helt klart varit nere i en svacka. Har även slarvat med maten. Blivit ett par pizzor, kycklingspett med stekt potatis och därutöver en 100 grams chokladkaka och en kladdkaka. När man ser tillbaka på det så känns det ju helt sjukt. Men det är faktum. Detta är vad jag stoppat i mig senaste 5 dagarna. I övrigt har jag dock hållit måltiderna bra, med sallad i mesta möjliga mån. Hmm…köpte ju även en påse marknadsnougat också kommer jag ihåg nu. Blev illamående efter halva påsen. Och så har jag inte tränat något sedan i torsdags förra veckan. Har haft ont i knäna dessutom. Boxades lite försiktigt men ouppvärmd i helgen och det räckte för att dra upp skadorna. Märkte det inte förrän under kvällen och dagarna efter, då värken kom smygande. Utöver detta har jag känt mig trött, stundtals nästan lite feberkänslor och illamående. Som förvisso gått över hyfsat genom stora mängder vatten. Har inte heller sovit så bra som jag brukar och även vaknat ganska trött. Måste bero på alla faktorer tillsammans. För mycket socker, slarv med maten, ingen träning och förkylning på gång.

Men…i vilket fall som helst. Efter 5 hela dagar av vila bestämde jag mig. Idag skulle det bli en runda på rullskidorna igen. Längtade inte ut. Snarare fick jag pressa mig, bita ihop. Lurade på att motivationen tycks gå i vågor. När det känns tungt gäller det att bita ihop, sen kommer snart perioder igen då allt liksom går av sig själv. Att jag sedan också bestämt mig för att inte köra kortare än 26 kilometer gör ju inte saken bättre. Men slipade stavarna och knäppte på mig skidorna och gled iväg. Bestämde mig för att ta det lugnt hela rundan. Höll en puls på runt 120-150 slag hela tiden. Mestadels i nedre regionerna. Förra rundan låg jag konstant över 160. Men ändå kände jag energilös på något vis. Hade inte ont. Men fick inte fram den mentala styrkan och energin. Och även om man är trött brukar energin komma tillbaka efter 15-20 minuter, när man väl börjat så att säga. Men inte nu. Hur många kilometer jag än avverkade kändes det fortfarande energilöst i kroppen. Så det fick bli en helt lugn runda.

Men innan rundan var slut började det spöregna. Kallt verkligen isande regn. Blå himmel och sol runt omkring, men just ovanför mig ett jättemoln som verkligen öste ner allt som fanns. Vägen blev blöt och farten saktades rejält pga den sämre rullningen i blötan. Men fortsatte ändå i samma lugna tempo. Noterade att mellantiden var 6 minuter sämre än förra gången då jag slog mitt personliga rekord. Anade att tiden skulle försämras allt eftersom.

När regnet upphörde spred sig fantastiska dofter av höst. Det här var första gången i år som jag verkligen känt höstdoft. Riktigt härligt. Gav lite energi. Tuggade på de sista fem kilometrarna och i mål noterade jag till min förvåning en helt ok tid. Inget rekord. Men väl ett par minuter snabbare än de första 5-6 rundorna jag gjorde tidigare i somras. Och då var jag ju slut. Då var det verkligen så att jag fick pressa kroppen både mentalt och fysiskt…(leder, muskelfästen, kramp osv). Nu var jag alltså ett par minuter snabbare än dessa gånger, och ändå kände jag att i det här tempot skulle jag kunna fortsätta ett varv till. Alltså ytterligare två och en halv mil. Det pirrade lite i kroppen. Skulle man kanske våga sig på en fem-mila-runda någon dag här framöver? Det vore kaxigt. Ta med lite bananer och en chokladbit. Eftersom varje runda känns lättare och lättare har jag börjat spekulera i att det är mina rullskidor som rullar bättre och bättre. Alltså att de inte är lika trögrullade som de var från början. De rundor jag gör känns liksom lite löjliga…som om man är ute på en liten promenad eller så. Men fem mil. Det skulle vara svårt att förneka den prestationen. Hur lätt rullskidorna än må rulla. Och ponera att det inte hade börjat regna….då hade ju tiden blivit ännu lite bättre. Och håller jag detta lugna tempo så tror jag faktiskt kroppen kan klara av att köra rundan varannan dag. Det vore riktigt grymt! Det är ett mål jag haft sedan jag började köra så här långt. Att vänja kroppen och få den att orka med sträckan oftare.

Kalorimätaren visade på lite över 800 kcal. Förra rundan brände jag 975 kcal. Men de första rundorna jag gjorde i somras brände 1200 kcal på nästan exakt samma tid. Man bränner alltså mycket mindre nu än då, för att man blir lättare och för att pulsen inte behöver jobba lika hårt. Det är intressant.

Har tappat lite i träning pga att jag inte kunnat köra varannan dag som tidigare…kroppen har helt enkelt inte klarat av det. Men har offrat lite träning till förmån för möjligheten att en dag kunna köra denna långa sträcka obehindrat och varannan dag. Då plötsligt kan man bränna 800 kcal per runda, istället för 300-400 kcal som skulle blivit fallet med en kortare. Och då borde man kunna komma in i nästa fas av kampen mot formen. Nu ligger jag nämligen ganska stilla på runt 109 kg. Midjemåttet är också ganska stilla, även om jag i dagarna sett tendenser till minskning.

Och nu, någon timme efter passet känner jag mig inte längre hängig. Känner mig ganska så fräsch. Näsan är inte täppt längre. Salladen och träningen gjorde helt klart susen. Gissar att jag även kommer att sova gott i natt 🙂

Vilodag idag. Var dock grymt sugen på att träna. Så det fick bli en kompromiss. Simning i 30 minuter, och så lite bastu på det. Sen iväg och käka taco-tallrik och 2 kulor glass. Lustigt – direkt efter man käkat glassen så får man känslor av att äta mer sött. Det liksom aktiveras i kroppen. Så ett tips kan väl vara, om man har svårt att stå emot suget, att undvika sådana sötsaker in i det längsta..för när man väl provar igen, är det lättare att falla dit. Inne i min hjärna flög det precis chokladkakor och smågodis. Men, men…bara att bita ihop och övervinna. Enklare att stå emot när man vet vad det beror på 🙂