Åkte över till Norge för att prova backarna i Trysil. Genom samarbetet med SkiStar Sälen var liftkortet dessutom gratis. Riktigt bra. Och det tar ju bara en timma med bil från Sälen att åka dit och backarna utklassar dem i Åre.

Det blev dessutom min första slalomdag för året. Har ju mest satsat på längdskidor annars. Därför var det kul och även väldigt förvånande att notera att jag inte kände av någon som helst smärta i benen. Ingen mjölksyra. Och åkningen var följsam och smidig. Min kamrat kommenterade även detta. Att det var skillnad på åkstilen mot förra året. Och då ska man veta att första dagen på året brukar vara den sämsta rent åkstilsmässigt.

Minns när jag var i Trysil förra året. Det var vid påsklovet och jag hade åkt slalom hela vintersäsongen. Ändå brände det kraftigt i benen och jag var tvungen att dela upp sista åket i 5 delar för att orka hela vägen ner till dalen. Nu gick det utan minsta lilla stopp. Ger motivation att fortsätta resan. Undrar om vanliga människor fattar hur sjukt mycket jobbigare allt är när man har 30-40 kg överskottsfläsk på ryggen?

Blev en liten kvällstur på fjället. Ospårat, solnedgång och månsken. Såg fyra ripor. Stundtals pulsade jag på skidorna med snö upp till knäna. Bra träning. Härlig träning! 🙂

Pressade mig ut på ännu en runda ikväll. Käkade en bit kycklingsallad innan men kroppen kändes ändå trött på något vis. Dessutom så hade jag som vanligt motvind och riktigt blöta spår….mellantiden visade på 13 minuter senare än personbästa. Den sämsta mellantiden någonsin! Men pressade på, trots krampkänningar i ryggen och blåsor i händerna som blev större och större pga fuktigheten. Kalorimätaren stannade dock på hela 991 kcal…mer än vanligt…perfekt!

Och kvällssolen var väldigt vacker. När jag passerade Jofa-huset i Malung fick jag se något jag aldrig sett förut. En äkta stadssiluett. Ni vet den där klassiska siluetten som man alltid ser i filmer, på tv och i tidningar och på reklamblad etc…men som man av någon anledning aldrig eller sällan får uppleva i verkligheten. 

Riktigt vackert var det. Bifogar bilden nedan.

Därefter en vacker solnedgång, skymning och påfallande kolmörker. Men det känns inte lika läskigt längre att vara ute på riksvägen. Trots att det inte finns någon vägren, cykelbana eller något direkt utrymme för två bilar och en rullskidåkare att mötas..så känns det ändå lite tryggare nu.

Märkte det när jag åkte med en kompis i Stockholm i helgen….vi körde ute på landet…breda fina vägar och nästan ingen trafik. Men han var livrädd….bad mig åka först….man har blivit härdad. Men det är viktigt att ha kvar respekten. Man får inte slappna av för en sekund. Det kommer givetvis en dag då mötande eller omkörande bilist inte har ögonen med sig…

Tropiskt ute. Magisk solnedgång över de djupa hälsingeskogarna. Ljummet i vattnet. Vindstilla och inte en krusning på vattenytan. Kanske man skulle ta sig ett litet kvällsdopp?

Lappland – så underbart! Just innan gränsen till Lappland passerade jag en sjö med omgivande berg. En stor rödgul sol låg precis över bergstopparna och speglade sig i sjön. Enormt vackert…bilden påminde faktiskt om Norrlands Guld. Tanken slog mig. Det kanske var här de fått inspirationen. 

Passerade tjärnar. Kolsvarta och helt spegelblanka. Med mysig urskog speglandes mot ytan. Härligt!

Bilden nedan tog jag ut mot en älv, strax efter att solen gått ner. Längtar efter att få komma ut i vildmarken igen, vandra och bära ryggsäck, strapatser…snart så!