För några veckor sedan började jag känna trötthet igen. Första tröttheten sedan midsommar. Annars har jag varit konstant pigg ända sedan den dagen då jag vaknade upp och chockades över att jag just var pigg och utvilad.

Men efter att ha slarvat med mat i flera veckor, åkt på en förkylning, sovit minimalt och struntat i träningen samt jobbat långa dagar började jag plötsligt känna trötthet igen.

Noterade även att jag började känna hungerkänslor innan lunchen. En svidande nästan skrikande känsla i magen av behov efter mat. Kände som tur var genast igen signalerna och tvingade mig att lägga om kosten och få igång träningen igen.

Första dagarna med sallad och vatten och INGA wienerbröd, chokladbitar, pizza eller annat gott gjorde att kroppen kändes vimmelkantig, en seg dimma och lätt illamående. Jag förstod att kroppen var på väg att avgiftas. Och mycket riktigt. Efter bara några dagar började piggheten komma tillbaka igen och jag kunde även sova bra på nätterna.

De sista 3 nätterna har jag sovit nästan hela natten utan att vakna. Veckorna innan har varit betydligt oroligare med väldigt lätt sömn. Man vaknar seg på morgonen trots flera timmars sömn.

Med effektiv sömn somnar man direkt huvudet läggs på kudden och vaknar sedan inte förrän klockan ringer och då är man så pigg att man bara vill kliva upp och sätta igång arbetsdagen. Det är inte heller jobbigt att tänka mentalt eller utföra psykiskt krävande arbetsuppgifter efter lunch eller sent på kvällarna. Det bara går av farten. I torsdags jobbade jag från 8.30 till 02.00 och i fredags från 8 till strax före 02.00. Trots detta fungerar kroppen. Hjärnan tänker. Det går att prestera.

För några veckor sedan var jag helt slut vid 23-tiden på kvällen. Började känna halsbränna. Sov oroligt och var seg efter lunchen och bara längtade hem till sängen. Fick bita ihop.

Dagarna går så mycket lättare när man är pigg. Det är ett sjukt flyt att jag efter alla år lyckades hitta receptet. Och piggheten motiverar ju att fortsätta den inslagna stigen.

Nu dags att sova. Imorgon väntar ett längdpass i solskenet och därefter någon timmes jobb och påföljande festligheter.

Trevlig kväll!

Efter en 14 timmars dag och lite lätt tendens till nedsatt immunförsvar (svaga känningar i luftvägar och näsa samt trötthet) tvingade jag mig själv ut på en runda. Givetvis började det snöa. Men inte mer än att det nästan bara var lite mysigt. Temperaturen runt nollan.

Pulsen gick upp högt trots att jag inte kände mig ansträngd. Förmodligen ett så kallat ”stresspåslag”. Tycker dock det är lite konstigt att pulsen kan ligga högt utan att man känner sig trött. Eller trött var jag ju…men inte fysiskt, utan mer mentalt tror jag. Kunde alltså åka och prata i telefon samtidigt som pulsen låg på 160 slag per minut. Ibland när jag kör och pulsen ligger i 160 så känns det tungt…typ uppförsbackar…

Idag fick jag dock upp pulsen i 181 slag som mest utan att pressa mig. Förra rundan låg på 186 slag per minut. Men eftersom jag tog det lugnt blev tiden 7 minuter sämre. Vilket var medvetet. Brände dock mer kalorier än förra rundan så det är positivt.

Hade velat gå och lägga mig klockan 21 för att åtminstone få 8-9 timmar sömn i natt, men den planen gick ju i stöpet. Har bara sovit cirka 5 timmar i snitt senaste kvällarna och jag sover gärna 7-8-9 timmar för att vara riktigt stark. Nu är klockan snart midnatt och både dusch och bastu väntar innan det är läge för läggdags. Men vi får se om jag gjort rätt. All logik sa annars att jag skulle ha kastat mig i säng vid hemkomst…prioriterat sömn….men någonstans så tror jag att träningen utomhus gör att stress försvinner ur kroppen och att man sover effektivare inatt och att de förlorade timmarna tas igen på så vis.

Och om inte annat så är det detta som krävs för att hålla kvar nuvarande form. Finns inte en chans att hinna med 2.5 mils rundorna längre….så 10 km får räcka..och då måste jag minst köra varannan dag, helst varje dag….det farligast som finns nu är att lägga av helt. Har läst att bara man tar sig ut 2-3 gånger i veckan och kör i lugnt tempo så bibehåller man sin form i mycket lång tid. Man förbättrar den inte. Men som sagt, den bibehålls. Istället för att försvinna nästan helt på mycket kort tid om man lägger av med träningen tvärt.

Kände även tendenser till hårdheter innan för späcket på magen idag. Det var länge sedan jag kände något sådant. Gäller att hålla ut nu. Inte tappa greppet.