Pressade mig ut på ännu en runda ikväll. Käkade en bit kycklingsallad innan men kroppen kändes ändå trött på något vis. Dessutom så hade jag som vanligt motvind och riktigt blöta spår….mellantiden visade på 13 minuter senare än personbästa. Den sämsta mellantiden någonsin! Men pressade på, trots krampkänningar i ryggen och blåsor i händerna som blev större och större pga fuktigheten. Kalorimätaren stannade dock på hela 991 kcal…mer än vanligt…perfekt!

Och kvällssolen var väldigt vacker. När jag passerade Jofa-huset i Malung fick jag se något jag aldrig sett förut. En äkta stadssiluett. Ni vet den där klassiska siluetten som man alltid ser i filmer, på tv och i tidningar och på reklamblad etc…men som man av någon anledning aldrig eller sällan får uppleva i verkligheten. 

Riktigt vackert var det. Bifogar bilden nedan.

Därefter en vacker solnedgång, skymning och påfallande kolmörker. Men det känns inte lika läskigt längre att vara ute på riksvägen. Trots att det inte finns någon vägren, cykelbana eller något direkt utrymme för två bilar och en rullskidåkare att mötas..så känns det ändå lite tryggare nu.

Märkte det när jag åkte med en kompis i Stockholm i helgen….vi körde ute på landet…breda fina vägar och nästan ingen trafik. Men han var livrädd….bad mig åka först….man har blivit härdad. Men det är viktigt att ha kvar respekten. Man får inte slappna av för en sekund. Det kommer givetvis en dag då mötande eller omkörande bilist inte har ögonen med sig…