Oxvreten just nu. Spåren på G och nästan 3 dm nysnö. Rekordtidigt men som vi har väntat!

Efter att ha bott på landet ett tag så har man liksom vant sig vid förhållandena som råder där. Tillexempel som vid lunch. Man frågar kollegorna standardfrågan: ”var äter vi lunch?”

Varpå det dröjer en liten stund och därefter svarar någon ”Eh…ja, det får väl bli en sallad på Statoil, det är de enda som har öppet”.

Så valet av lunchställe på landsbygden är ganska lätt. För att inte säga väldigt lätt.

I storstaden är det annorlunda. Mycket annorlunda. Man frågar ”va ska vi äta?” och därpå följer en kavalkad av tips, förslag och idéer från medarbetarna. Inom loppet av bara någon minut har minst 10-15 olika ställen räknats upp. Det slutar alltid med att man går ut på stan och väljer första, andra eller kanske tredje bästa ställe.

Idag valde jag att äta sallad. Promenerade de 200 metrarna från kontoret till Hötorgshallen. Nere i källarplanet var det smockfullt av små minirestauranger och take-a-ways. Letade snabbt upp en salladsdisk som såg riktigt fräsch ut. Valde mellan 4 olika sallader…alla till synes lika goda och därefter betalade jag 69 kronor och gick upp till kontoret. På vägen noterade jag ytterligare kanske 4 eller 5 olika salladsförsäljare och ingen var den andre lik. Vilket paradis tänkte jag. Här kan jag äta riktigt fräscha och nylagade sallader var dag utan att bli less. Dessutom med ingredienser som jag aldrig hade kunnat drömma om tidigare.

På landsbygden var man glad om det fanns någon sallad kvar. Och salladen som fanns kvar var oftast packad i en fabrik någonstans i södra Sverige och därefter upptransporterad och utplacerade i en kyldisk där den legat tills salladen och körsbärstomaterna ändrat färg och börjat få smak av surt och ruttet. Pastan i botten var allt som oftast så vedervärdig och motbjudande äcklig att man tvingades lämna den, trots att man betalat för kalaset. Förvisso bra för magen. GI gör som alla vet susen på vikten. Men även om man fick tag i en hyfsat nylevererad sallad någon dag så var det alltid samma sorter; kyckling, räkor, eller ost och skinka. Det gick väl bra första månaderna….7 dagar i veckan….men sen började man faktiskt ledsna…och såserna ska vi inte tala om..syntetiskt plastiga och med mycket skumma ämnen iblandat.

Nej storstaden må ha många nackdelar men Sveriges bästa salladsutbud har den då bestämt!

Kycklingwraps Grande på TacoBar Vasagatan i Stockholm just nu. 94 kronor inkl 1 glas kranvatten. Kanske topp 5 av det vidrigaste jag någonsin ätit.

Läs även Alexander Erwiks sågning av Taco Bar Kungsgatan – klicka här!