Gick in på mycket intressanta sajten Skidspår.se som visar aktuell spårstatus på alla längdspår i Sverige. Alla som vill kan lämna omdömen och betyg när som helst på dygnet. Samtidigt hade jag slut på vatten i brunnen hemma och en kamrat som var på väg till Lida Frisluftsområde för att åka längd. Han hade hört att spåren skulle vara i en klass för sig och dessutom var långa 18 km löpan öppen. Ögnade då snabbt igenom omdömena på Skidspår.se och det var idel toppbetyg. Köpte några flaskor vatten på Statoil och tog bilen mot Lida. Vilket dock inte visade sig vara helt lätt. 

Eniro visade ut platsen tydligt men någon gatuadress fanns ej förutom ”Lida Friluftsområde, Tullinge”. Så jag gick ut i bilen och knappade in Tullinge men Lida Friluftsområde fanns inte med. Kollade då på Google som hittade Lida Friluftsområde med adressen Tullinge Strand. Gott. Knappade in Tullinge Strand i navigatorn och åkte iväg. 

Visade sig dock att Tullinge Strand var fel adress. Den adressen var ca 1.5 mil ifrån Friluftsområdet. Ringde då upp min kompis som fick guida. Efter Tullinge station skulle man följa skyltarna mot Lida. Och i korsningarna som kom därefter så stod det växelvis Lida eller Friluftsområde. Men i den tredej korsningen stod det inte skyltat något alls. Men kunde se att skyltarna som visades för folk som kom från andra hållet pekade tillbaka mot där jag nyss kom ifrån. Och det hade inte varit några avfarter där emellan. Dödläge alltså. Eller status quo. Min kamrat som redan varit där och irrat ett tag talade om att i korsningen utan skylt är det höger. Så jag körde höger och sen på kringelkrokvägar en bra bit tills jag äntligen kom fram.

Men det var värt mödan. Där öppnades en oas av olika längdspår och frilutsaktiviteter. Fanns till och med ett Wärdshus mitt i ödemarken. Och den gigantiska parkeringen var fylld till bristningsgränsen av folk. 

Kopplade snabbt på skidorna och mötte upp med min kamrat. Vi bestämde oss för att köra 7 km rundan eftersom den långa 17 km rundan skulle bli allt för mörk innan vi var tillbaka. Vi hade ju inga pannlampor med oss. Sen skulle vi ta 4 varv på 2.5 km el-ljusspåret. 

Spåren var galet fina. Precis som i Sälenfjällen. Men tyvärr släppte vi därför garden och förstörde skidorna i några kurvor där det gråbruna i spåren inte var bark eller mossa…det var ren stenkross. Skulle gissa att under spåren så är det stenkross och grus för sommaraktiviteterna. Detta stenkross hade nu tagit sig upp genom den tunna snön och skar djupa revor i längdskidornas underlag. Jag är mycket glad att jag inte tog rundan med några nyinköpta skidor. Undrar om det finns försäkringar för sådant här? Det är ju gratis att åka så man kan nog inte be Lida ersätta skidorna heller för att man inte skyltat om gruset.

I vilket fall så gick det segt. Kände mig mör i kroppen efter många veckor av sömnbrist och dålig uppladdning med pannkakor och julmust på morgonen. Dessutom var 7 km spåret nästan uppför hela tiden. Pulsen låg runt 175 slag per minut nästan hela tiden, trots att jag körde lugnt. I vanliga fall när jag kör lungt ligger pulsen runt 145-155 slag per minut.  Dessutom har jag gått upp i vikt över jul och det i kombination med grus i spåren och dåligt glidvallade skidor samt för mjukt spann och universal tejp istället för vanlig fästvalla gjorde att skidorna gav konstanta mothugg. Bra för motionen men inte så kul. Min kamrat fick åka före i egen takt.

På slutet var det dags för 4 varv på 2.5km rundan. Där funkade bara belysningen stundtals. I backarna kunde det plötsligt bli kolsvart. Folk skrek och blev rädda. Läskigt eftersom några utförslöpor var hyfsat isiga och att man dessutom inte hade lokalkännedom. 

Men 2.5km spåret var väldigt fint och inte det minsta grusigt. Så det kan jag rekommendera varmt. Dessutom mer utför än 7an och därför riktigt kul att åka. 

Efter målgång köpte jag en duschpolett för 190 kr. Då ingick även bastu. Har ju inget vatten hemma och Sydpoolen i Södertälje där jag tänkte relaxa stängde tydligen tidigt på helger. Så enda chansen att få duschat innan jobbet var att köpa denna polett. 

Duschutrymmena var dock riktigt fräscha. Blev imponerad. Och bastun startade man med en tajmer. Dock var det inte någon bastuvan lirare som byggt bastun. Den var nämligen helt i kakel. Eller i alla fall golv och väggar. Ett tips är att inte luta sig mot en kakelvägg i en bastu. Hade svårt att sova i natt pga smärtan i ryggen. Men nu vet man ju till nästa gång.

Lurar nu på om jag ska köpa nya skidor för att få upp glidet, eller om jag ska fortsätta med mina gamla laggar från 1997. Det vore kaxigt att ta med dem på ännu en Vasaloppsrunda…men kanske dumdristigt när de är så gamla och dessutom felviktade med typ 25 kg…alltså spannet ligger platt mot marken. Fästzonen som ska ligga i luften när man står med vikten på båda fötterna är nästan helt i spåret. Men dyrt med skidor….och om jag fortsätter tappa vikt vilket är målsättningen har jag ju köpt nya skidor i onödan. Får försöka pressa ner några kilon till istället. Och kanske byta från tejp till vanlig fästvalla.

Drygt fyra veckor kvar nu….blir det Öppet spår så är det en chansning….är föret lättåkt kommer jag nog runt, men är det snöoväder ligger jag pyrt till. En chansning som jag dock tror mig vara beredd att ta.

Ikväll blir det Oxvreten igen. Om vattnet kommit tillbaka i brunnen 🙂

Göteborgarna må vara trevliga, glada och lättsamma individer. Men att namnge byggnader det kan de då inte.

Tog bilen från Halmstad igår kväll för att köra upp mot Dalarna. Vid 21-tiden var jag ganska hungrig och rejält sugen på en MAX-burgare. Vi har ju inte MAX där jag bor tyvärr.

Så strax innan Göteborg gjorde jag lite research och kom fram till att det faktiskt råkar finnas en MAX restaurang just i Göteborg. En enda. Men den skulle ligga bredvid Ullevi. Och mot Ullevi var det skyltat.

Så svänger av E6an och in mot GBG och Ullevi. Efte 2 minuter är jag framme. Tydliga skyltat Ullevi och en gigantisk aréna. Men inget MAX. Var jag än tittar ser jag ingen MAX. Skumt!

Ringer en kompis från GBG som berättar att MAX ligger vid gamla Ullevi. Som är det nya Ullevi. Ok. Vart är jag nu då? Du är vid nya ullevi. Men du ska till det gamla Ullevi. Som är nybyggt. Alltså det nya gamla Ullevi. Ah..ok…hur hittar man dit?

Kompisen förklarar vägen över telefon i typ 10-15 minuter. Jag fattar nada. Det är enkelriktat och skumma omvägar. Men kör man mot Hagaparkeringen ska det vara enkelt att hitta.

Jag kör mot Haga. Kommer in på bussfiler. Enkelriktade filer och även spårvagnsfiler. Hmm..får man köra här? Ser inga bilar. Och plötsligt är det även slut på vägmarkeringar och stoppljusen är inte längre röda och gröna. De är vita. Jag anar att jag är på fel ställe. Men kör jag mot trafiken nu, eller med? Var är mitt körfält? Blir grymt förvirrad. Åker runt i 10 minuter. Hittar tillbaka till Ullevi. Men det är fel Ullevi. Tar en runda till. Frågar folk. Alla säger samma sak, ”ah du ska ju till gamla Ullevi, alltså det nya Ullevi. Det ligger 300 meter från nya Ullevi. I den riktningen!”. Och så pekar de…men säger samtidgit att det nog inte går att köra bil direkt dit, utan att man måste köra ut vänster och sen höger.

Irrar 5 minuter till. Börjar bli stressad. Klockan är mycket. Jag är trött sedan bröllopet. Ska åka 60 mil bil ensam och klockan börjar närma sig 22-tiden. Nu hade jag dock ett tydligt mål. Hitta MAX. Och när jag lagt ner så mycket besvär avbryter jag inte. Ska lyckas till varje pris. Kör en runda till. Frågar en ny Göteborgare. Han skrattar och säger att det är ett väldigt förvillande namn. Men att det tydligen var någon namnprofessor som kommit på det, och att man även haft omröstning och att just detta var det vinnanande bidraget. Hur förvirrande kan det bli? Dessutom verkar alla skyltar peka mot ”fel” Ullevi.

Efter ytterligare 5 minuters irrande fick jag av en slump syn på det andra Ullevi. Jag fick även syn på en MAX-skylt. Lycka!

Svänger in mot det rätta Ullevi. Men givetvis inte bara att köra fram. Irrar runt kvarteren 5-6 minuter ytterligare. Byggnationer och annat. Passerar MAX-restaurangen med bara några meter två gånger. Men ingen parkeringsplats. Det skulle ju finnas utanför. Ser en infart, men den är enkelriktad och kameraövervakad. Vågar inte backa ner där. Lurar på om jag ska stanna på cykelvägen och lämna bilen för att gå ner de få metrarna till entrén. Men det kommer massa bilar hela tiden och jag är i vägen. Tar en runda till. Svänger in på en infart på kortsidan av Ullevi. Borde komma ner på MAX-parkeringen. Men det visar sig att den är avspärrad. Stora järnpinnar över vägen. Backar ut. Ut på stora vägen igen. Kör sakta. Ser en liten, nästan dold infart, mellan några buskar och lätt sluttandes mot Ullevi och MAX. Undrar om detta är en infart? Men jag chansar. Kör upp på den höga trottoarkanten och ner mot MAX och Ullevi. Kör några hundra meter till och plötsligt och ÄNTLIGEN där är den…MAX-parkeringen…överlyckligt och kan knappt tro det är sant. Jag lyckades till slut!

Parkerar går in och beställer ett originalamål och chili-cheese samt en cola och minimorötter. Smakar bra. Startar navigatorn och tar mig ut ur stan igen. Skulle egentligen ha träffat en tjejkompis också….men fanns inte en chans att hinna med det nu när jag blivit så försenad. En normal människa hade nog avbrutit eftersöket för länge sedan. Och visst var jag nära flera gånger. Men nu fick jag iaf min burgare och det lär nog dröja innan jag får se en MAX-restaurang igen.

Lurar dock på hur tusan man kan ha ett så rörigt filsystem som Göteborg? Och jag undrar även hur mycket potentiella kunder MAX-restaurangen vid Ullevi missar pga dessa svårigheter att hitta dit samt parkera? Man brukar ju säga att man ska göra det så lätt som möjligt för kunden. Försöka få bort alla problem och hinder till köp. Tex på webben ser man att en sida som kräver 4 klick för att köpa en produkt,  säljer sämre än en sida som bara har 1 eller 2 klick för att genomföra köpet. Men det här var nog det sjukaste jag varit med om. Dels namnförvirringen. Inget vet riktigt vad man menar. Dels skyltförvirringen. Vilket Ullevi pekar de mot? Dels gatuförvirringen med mänger av enkelriktningar. Spårvagnar. Bussfiler. Dåliga skyltar. Mörker. Ombyggnationer. Osv, osv.

Nästa gång svänger jag inte av E6an för att ta en burgare på MAX i Göteborg. Det får istället bli en medhavd macka eller Statoil-sallad tror jag. Vilket är synd, för det är inte var dag man har chans att äta på goda norrländska MAX 🙂