Vaknade utvilad i morse trots för få timmar sömn. Märkligt. Har nämligen varit trött och lite halvseg senaste veckorna. Men solen sken i alla fall, kanske därför man kände sig pigg och stark.
Käkade frukost (Verum Hälsofil, en grovmacka, fibercornflakes samt några glas vatten och ett par sillbitar) och jobbade därefter 4-5 timmar…tog ett par skivor rökt sidfläsk och lite styrkegivande torkat renkött, sen ut på vägen med rullskidorna.
Tog det lugnt men noterade ändå en bra tid på första milen. Under 45 minuter för första gången!
Så det motiverade att pressa på lite hårdare trots lite motvind och semiblöta vägar. Men av någon outgrundlig anledning så gav inte kroppen vika av detta….styrkan och uthålligheten tog liksom inte slut som den brukar. Så jag fortsatte att pressa.
Sista 5 000 metrarna kände jag mig fortfarande stark och kunde trycka på rejält i stavtagen….vägen började dessutom att torka upp och det var nästan vindstilla sista biten. Gav en rejäl kick för psyket…. lämnade även radion hemma, brukar bara irritera mig annars på de sega lokalprogrammen med total avsaknad av tempo…..eller finska nyheterna som brukar pågå i över timman nästan varje gång man är ut på rullskidorna…. lämnade även mössan hemma samt struntade i långkalsongerna….plus att jag vilat sedan i fredags förra veckan… 4 dagar vila alltså…
Kom i mål på en ny rekordtid och slog mitt tidigare personbästa med 1 minut….kändes riktigt bra! Känner att jag är på god väg…att man börjar nå utgångspunkten för en normal kropp. Samtidigt förundras jag över hur det kan skilja så enormt mycket mellan olika rundor, i upplevd ansträngning, trots att man alltid kör precis samma sträcka…det ger mig insikten att det gäller att tajma in en formtopp om man tänkt sig vara med i Vasaloppet i vinter….
Nu ska jag in och fira rekordet med en fräsch kebabsallad och sen en het bastu på det….vilken härlig dag! 🙂
