Har ju gått sisådär med träning och kost under vintern och våren. Vintern har jag jobbat som en galning och haft långa resor och obekväma tider att hålla. Och när våren kom åkte jag på min värsta halsinfluensa någonsin. Ett envist virus höll greppet nästan två månader!

Därför blev jag så enormt förvånad när jag idag av en slump satte händerna på sidan av bröstkorgen, strax nedanför armhålorna och ovanför bilringen. Valken på mitten, den som alltid varit där, den stora irriterande fettvalken, den var borta! Hur jag än kände kunde jag inte hitta den igen. Spårlöst och plötsligt försvunnen. Istället kändes det fast och jämnt. En fantastisk känsla. Ungefär som den dagen då jag under en föreläsning upptäckte min första valk. Fast tvärt om. En smärre chock.

Bara att köra på. Har faktiskt kommit igång med träningen igen sedan midsommar. Men ny telefon, långa resor och mestadels utan täckning har gjort det svårt att uppdatera bloggen på bästa sätt. Åkte förresten på ytterligare en förkylning precis när jag kommit igång. I tisdags förra veckan. Men vilade och halsontet gick över på 3 dagar. Sen har jag varit snuvig sedan dess, men blir mindre och mindre snuvig för var dag. Och igår tog jag faktiskt första träningspaset igen, och kroppen kändes stark. Är nog ingen fara att träna när man bara är lite snuvig.

Nu ska jag njuta av att första valken är borta och hoppas att de andra också försvinner inom en överskådlig framtid. Gäller att skynda på nu innan hösten och vintern kommer…oddsen att vi får en lika fin och snörik vinter igen i Stockholm är väl tyvärr typ nära på obefintlig. Men det finns ju annat än längd som tur är 🙂

Exempel på hur fettvalkar kan se ut när det gått riktigt illa

För några veckor sedan började jag känna trötthet igen. Första tröttheten sedan midsommar. Annars har jag varit konstant pigg ända sedan den dagen då jag vaknade upp och chockades över att jag just var pigg och utvilad.

Men efter att ha slarvat med mat i flera veckor, åkt på en förkylning, sovit minimalt och struntat i träningen samt jobbat långa dagar började jag plötsligt känna trötthet igen.

Noterade även att jag började känna hungerkänslor innan lunchen. En svidande nästan skrikande känsla i magen av behov efter mat. Kände som tur var genast igen signalerna och tvingade mig att lägga om kosten och få igång träningen igen.

Första dagarna med sallad och vatten och INGA wienerbröd, chokladbitar, pizza eller annat gott gjorde att kroppen kändes vimmelkantig, en seg dimma och lätt illamående. Jag förstod att kroppen var på väg att avgiftas. Och mycket riktigt. Efter bara några dagar började piggheten komma tillbaka igen och jag kunde även sova bra på nätterna.

De sista 3 nätterna har jag sovit nästan hela natten utan att vakna. Veckorna innan har varit betydligt oroligare med väldigt lätt sömn. Man vaknar seg på morgonen trots flera timmars sömn.

Med effektiv sömn somnar man direkt huvudet läggs på kudden och vaknar sedan inte förrän klockan ringer och då är man så pigg att man bara vill kliva upp och sätta igång arbetsdagen. Det är inte heller jobbigt att tänka mentalt eller utföra psykiskt krävande arbetsuppgifter efter lunch eller sent på kvällarna. Det bara går av farten. I torsdags jobbade jag från 8.30 till 02.00 och i fredags från 8 till strax före 02.00. Trots detta fungerar kroppen. Hjärnan tänker. Det går att prestera.

För några veckor sedan var jag helt slut vid 23-tiden på kvällen. Började känna halsbränna. Sov oroligt och var seg efter lunchen och bara längtade hem till sängen. Fick bita ihop.

Dagarna går så mycket lättare när man är pigg. Det är ett sjukt flyt att jag efter alla år lyckades hitta receptet. Och piggheten motiverar ju att fortsätta den inslagna stigen.

Nu dags att sova. Imorgon väntar ett längdpass i solskenet och därefter någon timmes jobb och påföljande festligheter.

Trevlig kväll!

Läste precis en liten faktaruta i Viktklubb.se hur kroppen påverkas av motion. Och jag kan inte annat än att hålla med. Varenda punkt stämmer in mycket väl på mina egna självupplevda förbättringar efter att jag börjat träna regelbundet igen (i kombination med bättre matvanor). Ut och träna!

Så påverkas kroppen av motion:

Syretillförseln i hjärnan ökar och…

  Negativa sinnesstämningar dämpas.

  Den känslomässiga stabiliteten ökar.

  Du blir mer klartänkt.

  Din intellektuella kapacitet ökar.

  Du kan tänka mer konstruktivt.

Visste du att:

  Det finns vetenskapligt stöd för att motion har en bra effekt mot måttlig till lindrig depression.

Källa: Viktklubb.se

Oxvreten just nu. Spåren på G och nästan 3 dm nysnö. Rekordtidigt men som vi har väntat!

Igår blev det snöskottning 5 minuter och sen hemlagad suovas, potatis och lingonsylt därtill. Saknar dock träningen. Men nu är det inte många dagar kvar till det bär upp mot Sälenfjällen och då ska det bli skidor varje dag. Är ju några kilon lättare sedan i vintras också, så förhoppningsvis går skidorna ännu snabbare i år. Ska lämna in dem hos Kaisers för en rejält grundpreparering…de brukar vara bra på det. Företaget fick hem en väldig massa godis idag också…godis från leverantörer, kunder och bekanta. Farligt…käkade en näve smågodis innan jag gick hem. Före middagen. Motsvarade säkert några kilometer i spåret. Är i en farlig banan nu….äter lite mer och lite sämre än tidigare och rör mig mindre naturligt och tränar nästan inte alls. Måste bli en rejält tillskärpning där.

Idag slog det mig att jag inte haft halsbränna på flera månader. Över fem månader har gått sedan symptomen försvann helt. Idag åt jag mat och dryck som jag tidigare knappt kunde få i mig utan att strax efteråt få problem med halsbränna. 

Drack tidigare stora mängder mjölk. Mjölken var som en medicin för mig. Den gjorde att jag kunde överleva nätterna och dagarna. Ibland när halsbrännan var som värst var det enormt skönt att gå upp och dricka en halvliter mjölk, vilket oftast ledde till att man kunde fortsätta sova utan problem. Fanns inte mjölk att tillgå blev natten olidlig.

När jag åt och drack brände och sved det hela vägen ner till magen. Väldigt påfrestande. Märkte att det blev värre av stekt mat, kebab, pyttipanna, pizza, marabou chokladkakor, bullar, osv.

När jag började ge mig in på salladsfronten märkte jag att halsbrännan blev mindre kännbar. Så efter några veckor med i princip bara sallad till lunch och middag var symptomen nästan helt borta, eller åtminstone hanterbara. Däremot så kom halsbrännan tillbaka så fort jag åt eller drack något av det jag nämnde ovan. Väldigt frustrerande.

Så igår och idag när jag åt av denna tidigare ”förbjudna” mat noterade jag att det kändes lent genom halsen. Ingen smärta, ingen brännande känsla, och inga obehagliga så kallade sura uppstötningar efteråt. Helt symptomfri alltså….vilken känsla! 

Kosten och träningen ger resultat. Och man kanske inte märker dem direkt, men med tiden får man aha-upplevelser som direkt ger bevis på kroppens förbättrade form. 

Jag som var totalt mjölkberoende har faktiskt inte druckit mjölk sedan i midsommras. Jag har inte behövt det. Tidigare köpte jag en mjölk varje dag nästan. Och blev kallsvettig om jag kom till ett nytt ställe och mjölk saknades. Jag behövde mjölken för att klara av dagarna och nätterna. Det behovet är helt borta nu. Det var faktiskt så illa att ibland kunde jag inte ens dricka vanligt kranvatten. Blev tvungen att köpa vatten med kolsyra att dricka istället. Väldigt märkligt.

Mitt tips till dig som har problem med halsbränna/refluxsjukdom och vill bli av med den är:

1) Undvik mat som tydligt förvärrar halsbrännan helt under 5-12 månader

2) Ät istället mat som är lättsmält, typ olika sallader, med kyckling, skinka, ost, räkor osv

3) Träna regelbundet och få ner kroppens fettlager rejält, då pressas inte kroppens organ lika hårt.

När man återhämtat kroppen kan man äta som normalt  och varierat igen utan att få problem. Tror jag hade flyt och råkade hitta den verkliga orsaken till problemen (övervikt, stillasittande och dåliga matvanor). Det är nog lätt att man fokuserar på att lösa fel problem. Typ genom att ta mediciner, tabletter och pulver mot halsbrännan (eller mjölk) istället för att hitta den verkliga anledningen till orsaken.

Pratade ihop mig med en gamma kompis om att köra lite rullskidor tillsammans ikväll. Vid 15-tiden vände dock det fina vädret och övergick i hagelskurar, kraftigt temperaturfall och ösregn i kombination med starka vindbyar som fick regnet att nästan gå horisontellt. Ringde kompisen och föreslog ett simpass på Sydpoolen i Södertälje istället. Men han var benhård och insisterade på rullskidor. ”Vi måste vänja oss vid att dagarna kommer att se ut så här i höst”.

Ok…försökte med lite undanflykter såsom ’tänk på rullskidorna, inte bra om de tar skada så vi inte kan träna mer den här veckan’ eller ’simning är ju också bra träning!’ eller ’vi kan ju köra i morgon’.

Men nej. Det blev ett pass på rullskidorna. Första gången i mitt liv som jag kör rullskidor tillsammans med någon annan. Var faktiskt riktigt kul! Dock noterade jag snabbt vilken nivåskillnad det var på oss båda. Min kamrat tryckte ner stavarna så att de bågnade och det var rejält tryck i varje dubbelstakning, han liksom nästan hoppade framåt. Man skulle kunna säga att han låg nivån över mig. Den nivå som jag varit och snuddat vid några meter eller så…men inte orkat eller klarat hålla vid pga känsligheten i muskler, leder och kropp.

I vilket fall så har vi ganska snarlik maxpuls. Hans ligger på 205 och min ligger runt 196 (ej testat i lab).

På raksträckorna och uppförsbackarna låg hans puls på 145 när min låg på 170. Man märkte tydligt att han tog det lugnt medan jag fick pressa. Hade aldrig åkt ut så här hårt förut. Började fundera på om jag ens skulle ta mig runt. Men tänkte att då får jag sänka tempot i så fall senare. Kör på så länge det går. Min kamrat kunde prata obekymrat bredvid mig medan jag fick hämta andningen mellan orden.

I backarna dubbelstakade han medan jag diagonalade. Pulsen var uppe i 186 vilket är det högsta jag mätt upp pulsen i sedan i vintras. Det är 96% av max.

Så rundan var tung men plötsligt började vi närma oss målet. Det gick snabbare än vi båda anat. Rundan var inte alls så lång som vi först trodde. GPSn stannade på drygt 10 km vid målgången och ca 47 minuter. En riktigt dålig tid i förhållande till hur hårt vi körde….i Dalarna har jag ju pressat ner milen till 45 minuter på långrundor och då har jag inte varit i närheten av sådan hög puls som just nu. Men vattnet och backarna gjorde sitt till.

Kändes skönt i kroppen. Fick nästan lite flashbacks från den tiden då man var vältränad och körde ett träningspass. Man tog ut kroppen men hade ingen värk i leder eller muskelfästen. De långa loppen har gjort susen. 10 km var inte längre farligt för kroppen. Det var lätt. Och detta trots höga pulsen….snittpulsen låg på 86% av max.

Fick en annan typ av träning. Mer konditionskrävande än de långa rundorna. Vore perfekt att varva med såna här korta rundor. Dessvärre brände det inte mycket energi….mätaren stannade på 425 kcal. Lite skillnad mot de 900 kcal jag haft på långrundorna i Dalarna.

Käkade även pizza igår, samt pizza till lunch idag samt lammkotletter, bearnaisesås och stekt potatis till middag. Innan middag blev det dessutom relax på Vidbynäs – vilket jag kan rekommendera varmt – med kanske Sveriges coolaste bastu. Dessvärre hade någon beställt in öl och coca-cola till oss. Så det kändes sådär att pimpla i sig en 33 cl cola efter träningspasset…rena sockerbomben….drog även en cola till lunchen samt en cola igår kväll till pizzan. Fick dåligt samvete. Såna här extrema kaloriintag måste undvikas till varje pris. En gång är ok, men inte flera….

Nu ska jag förbereda lite inför morgondagens möten i Stockholm. Förhoppningsvis kanske man hinner träffa någon kamrat eller två också 🙂

Hela helgen har jag jobbat och samtidigt längtat efter att åka rullskidor…men sena kvällar och tidiga morgnar och långa resor gjorde att jag var rejält seg i morse. Typ söndagsseg eller vad man skulle kunna säga. Fast på en måndag. Och idag har jag inte alls kommit igång på riktigt. Detta i kombination med mycket jobb och svårt att få till pauser tillräckligt långa för en träningsrunda har gjort det lite komplicerat. Nu regnar det även ute. Men man kan inte hitta på undanflykter hela tiden. Man kan inte skylla på söndagsseghet, för få timmar sömn, eller mycket jobb, regn, mörker eller farliga vägar, slarv med maten etc…det är nog bara att bita ihop och ge sig ut. Får förska leta reda på pannlampan och göra ett ryck inatt. Usch…har inte bestämt mig ännu, vet att vi ska äta middag vid 22-tiden, och jobb fram till dess, och egentligen bör man ju vänta 2-3 timmar med träning efter maten…ah..ännu en ursäkt.