Var upp på fjället igår – Sälenfjället – solen sken och det var inte ett moln på himlen. En riktigt härlig dag helt enkelt.

Tänkte riva av några möten och även försöka träffa några gamla bekanta eftersom jag inte varit upp på fjället sedan i våras.

Därför var det en smula förvånande att notera att mina gamla vänner och kollegor först inte kände igen mig. Jag har aldrig varit med om den känslan tidigare. Det har liksom aldrig hänt att någon inte känt igen mig. Men nu såg jag på blickarna att de var frånvarande. De mötte någon person de inte sett tidigare – det syntes i blickarna och kontakten liksom skapades inte.

När jag då själv tog initiativet och sa hej blev mina gamla bekanta förvånade först, lite tomma i blicken och sen tittade de ner på magen och sen upp mot ansiktet igen, och sen svarade de ”nämen hej!!!”. Och sen direkt ”eh…oj…men var har resten av Dig tagit vägen?”.

Jo…så farligt mycket har jag ju inte gått ner. Men visst märker jag av det själv och visst börjar även folk runt omkring mig att skönja förändringar. Särskilt om man jämför med kort från förra året och idag. Men de jag träffade nu hade i flera fall inte sett mig sedan jag var på toppen, alltså 130 kg ungefär…. och ej heller har de Facebook eller andra sociala medier som gör det möjligt att hålla kontakten på distans. Så i deras värld var jag fortfarande den extremt överviktiga och degiga Bengt…vilket jag nu då måste medge – av deras bemötande att döma – har förändrats.

Noterar ju även att folk tar mig på allvar nu till skillnad mot då jag var riktigt fet. Människor som jag inte träffat tidigare. De lyssnar liksom mer nu. Jag tänkte inte på det innan, men märker det tydligt nu. Man blir helt enkelt tagen för att vara en ”normal” person. Lite lönnfet såklart…men inte värre än att kläderna kan dölja det bra. Ett annat liv börjar ta vid! Känns bra!

Och det skall erkännas att jag också missat att känna igen gamla vänner som ändrat vikten rejält sedan vi sågs senast….man har ju liksom en bild i huvudet…och om den bilden är långt ifrån vad man ser framför sig så blir det lätt att man kanske först inte fattar vem man har där. En 20 kg tyngre kollega…eller som i mitt fall då… en 21 kg lättare kollega 🙂