Efter en 14 timmars dag och lite lätt tendens till nedsatt immunförsvar (svaga känningar i luftvägar och näsa samt trötthet) tvingade jag mig själv ut på en runda. Givetvis började det snöa. Men inte mer än att det nästan bara var lite mysigt. Temperaturen runt nollan.

Pulsen gick upp högt trots att jag inte kände mig ansträngd. Förmodligen ett så kallat ”stresspåslag”. Tycker dock det är lite konstigt att pulsen kan ligga högt utan att man känner sig trött. Eller trött var jag ju…men inte fysiskt, utan mer mentalt tror jag. Kunde alltså åka och prata i telefon samtidigt som pulsen låg på 160 slag per minut. Ibland när jag kör och pulsen ligger i 160 så känns det tungt…typ uppförsbackar…

Idag fick jag dock upp pulsen i 181 slag som mest utan att pressa mig. Förra rundan låg på 186 slag per minut. Men eftersom jag tog det lugnt blev tiden 7 minuter sämre. Vilket var medvetet. Brände dock mer kalorier än förra rundan så det är positivt.

Hade velat gå och lägga mig klockan 21 för att åtminstone få 8-9 timmar sömn i natt, men den planen gick ju i stöpet. Har bara sovit cirka 5 timmar i snitt senaste kvällarna och jag sover gärna 7-8-9 timmar för att vara riktigt stark. Nu är klockan snart midnatt och både dusch och bastu väntar innan det är läge för läggdags. Men vi får se om jag gjort rätt. All logik sa annars att jag skulle ha kastat mig i säng vid hemkomst…prioriterat sömn….men någonstans så tror jag att träningen utomhus gör att stress försvinner ur kroppen och att man sover effektivare inatt och att de förlorade timmarna tas igen på så vis.

Och om inte annat så är det detta som krävs för att hålla kvar nuvarande form. Finns inte en chans att hinna med 2.5 mils rundorna längre….så 10 km får räcka..och då måste jag minst köra varannan dag, helst varje dag….det farligast som finns nu är att lägga av helt. Har läst att bara man tar sig ut 2-3 gånger i veckan och kör i lugnt tempo så bibehåller man sin form i mycket lång tid. Man förbättrar den inte. Men som sagt, den bibehålls. Istället för att försvinna nästan helt på mycket kort tid om man lägger av med träningen tvärt.

Kände även tendenser till hårdheter innan för späcket på magen idag. Det var länge sedan jag kände något sådant. Gäller att hålla ut nu. Inte tappa greppet.

Dagens runda började segt. Satt hemma och kände mig trött och lite småfrusen trots 8h sömn och bra mat. Men pressade mig ändå ut på rullskidorna.

Tog det lugnt och gladdes åt de för en gångs skull torra vägbanorna och nästan stiltje i luften.

Vid första milen upptäckte jag att tiden var ganska hyfsad trots allt. Bara 1 min och 30 sek senare än personbästa. Det sporrade mig att pressa på lite hårdare trots segheten.

Hoppades kunna komma i närheten av personbästa på nästa mellantid och blev därför rejält förvånad över att notera 1 min snabbare än någonsin tidigare.

Detta i sin tur fick mig att känna vittring av nytt personbästa även på sluttiden, så försökte hålla tempot uppe.

Trötthets- och läggasignerkänslor vällde över mig. Några korta ögonblick började jag även nyttja mitt gamla knep från tiden på K4 i Arvidsjaur, ett steg till, ett stavtag till, du lever fortfarande…

Pressandet gav resultat. I mål noterade jag en förbättrat personbästa med hela 2 minuter! Hade nästan börjat tvivla på att komma i närheten av dessa tider igen nu under hösten. I förrgår tog tex rundan 24 minuter längre tid.

Sitter nu och pustar ut. Känner även tendenser till blodsmak i munn och näsa. Det var så länge sen att jag nästan hade glömt bort hur det känns.

Ikväll kommer man sova gott! 🙂