Anthony Daniels, alltså mannen som spelar den guldfärgade ”droiden” C-3PO i ”Star wars”-filmerna dök upp nyligen vid New York Comic Con för att INTE prata om den kommande J.J. Abrams-filmen.
-Väggarna har öron. Och vi vet hur de ser ut. Det är stora öron, sa Daniels och gjorde en referens till Musse Pigg-öron (Star wars ägs av Disney).
Senare frågades man honom hur det är att vara den enda skådespelaren som varit med i alla sex filmer så här långt, och kanske sju?
– Ja, jag är den enda skådespelaren i sju filmer eftersom jag känner…”. Plötsligt insåg han vad han hade sagt.
– Sex! Whatever!

Jag skulle bli väldigt förvånad om de inte lyckas att få in Anthony Daniels och hans C-3PO i den nya filmen.
Han och R2D2 är ändå den röda tråden som löper genom hela filmserien.
Och hans figur lever och mår fint i ”Jedins återkomst”.

En annan figur som mår betydligt sämre i slutet av den sjätte episoden är kejsaren Palpatine.
Han dog.
Men jag är inte alls säker på att han fortsätter vara död länge till.
I serietidningen ”Dark empire” dök Palpatine upp igen. Hans ande återvänder från Kraftens undre värld. Så småningom hamnar denna ande i en av hans kloner.
Så snabbt kan det gå i ”Star wars”-världen. De döda lever på nytt. Och det kan vara lite sådär ”Dallas”-fånigt ibland.

Ett annat exempel på en återuppväckt figur i ”Star wars” är Darth Maul.
Det här var nyheter för mig, men han är tillbaka i ”Clone wars”. Alive and kicking.
Vi alla såg ju honom dö i ”Star wars episod I” när Ewan McGregor högg honom i två delar.
Tydligen har han fått robot-ben. Och mår bra.

Det är synd att man lättvindigt har återupplivat rollfigurer i ”Star wars”-världen.
Man devalverar dramatiken i de befintliga berättelserna. Och det känns också som att det som händer i J.J. Abrams film också kan ångras.

Men egentligen är det skitsamma. Jag bryr brukade bry mig om ”Star wars” väldigt mycket förr i tiden.
Nu är det bara lite småkul.