Tom Clancy är död, men lever vidare på bioduken. Den 10 januari ska ”Jack Ryan” ha svensk biopremiär, en thriller regisserad av Kenneth Branagh som ska reboota filmserien med hjälp av Chris Pine som en yngre Ryan. De filmer som har gjorts av Clancys böcker har alla handlat om Ryan. En liten rangordning från bäst till sämst:

1. Jakten på Röd Oktober (1990). Clancys första Ryan-historia är också överlägset bäst, en välgjord, intelligent ubåtsthriller om en sovjetisk kapten som eventuellt vill hoppa av till väst. Stellan Skarsgård syns i en liten roll som en annan ubåtskapten. Jack Ryan har en mindre roll i filmen och spelas av Alec Baldwin.

2. Patrioter (1991). I uppföljaren till ”Jakten på Röd Oktober” byttes Baldwin ut och Harrison Ford fick spela en lite äldre Jack Ryan. Spännande, om IRA-terrorister.

3. The sum of all fears (2002). Ryan blev yngre igen på 00-talet, då i Ben Afflecks gestaltning. Han är rätt blek, men filmen i stort är inte så dum. Kärnvapenkrig hotar i storyn.

4. Påtaglig fara (1994). Den andra och sista filmen med Harrison Ford som Jack Ryan. Rätt pratig, men har en del spännande scener. Marknadsfördes på följande fåniga men minnesvärda sätt: ”Truth needs a soldier”.

Jag trodde inte att jag skulle göra min premiär på den här bloggen med ett inlägg om ”Riddick”. Men what the hell.

När jag såg Vin Diesels senaste Riddick-äventyr så reflekterade jag över Steven Spielbergs förutsedda ”implosion” av biobranschen. Eftersom biorepertoaren består av ett gäng gigantproduktioner på cirka 250 miljoner dollar. Och när de kraschar blir det extremt kännbart för bolaget (som exemplet Disneys ”The lone ranger” som inte alls var så tokig. Det var inte ”John Carter” heller. Men de kostar för mycket).

Enligt Spielberg kan man vänta sig stora förändringar. Diesel tror dock inte på denna implosion, (kan man läsa HÄR).

Diesels och David Twohys ”Riddick”, är en storslagen actionhistoria gjord för under 40 miljoner dollar. Den ger mig en en känsla av att det finns en alternativ väg att gå. De där mellanfilmerna (budgetmässigt) som saknas kan produceras åtminstone då när en viss figur har en stor fanbase likt Riddick.

Visst, man kan klaga på effekterna i filmen (och det har nästan varenda kritiker gjort). Men det är tillräckligt bra för att man ska bli övertygad av exempelvis en datoranimerad ”hund” som har en bärande roll.

Fans av serien och tv-spelen är förmodligen mer än nöjda när de ser ”Riddick”. Med den sparsamma budgeten och oberoende finansieringen har Twohy fått berätta exakt den historia man vill och kan för pengarna (dessutom fick de göra den R-rated i stället för PG-13 som ”Chronicles of Riddick, från 2004, var).

Med mindre budgetar kanske vi skulle kunna få se nutida exempel på sådana filmer som exempelvis John Carpenter gjorde på 1980-talet. Barnförbjudna, fåniga och underhållande för fler än bara 13-åringar.

För mig var ”Riddick” som en kombo av ”Conan – barbaren”, ”Attack mot polisstation 13” och ”Pitch Black”, förstås. Det finns kritiker som jämfört Riddick med författaren Robert E. Howards (”Conan”) berättelser. De är överdrivna och tar inte sig själv på för stort allvar.

Ibland kan det räcka.

Fredagar klockan 22.00 är det omistlig politisk humor i form av ”Real time with Bill Maher” på HBO i USA. Nu utmanas den religionshatande och marijuanaflörtande lustigkurren Maher av Alec Baldwin.

Den 11 oktober är det premiär för skådespelarens nya talkshow, ett nytt tv-projekt efter alla år med ”30 Rock”. MSNBC hoppas på fyrverkeri med tanke på Baldwins oregerliga humör – vilket är tydligt i den färska trailern för ”Up late with Alec Baldwin” som släpptes i går.

MSNBC-ankaret Ed Schultz introducerar stjärnan och pratar om behovet av balanserad nyhets-tv…  men särskilt balanserat lär det förstås inte bli. 2007 rapporterade Nöjesbladet om skådespelarens attack mot sin egen dotter (som han i ett telefonmeddelande kallade ”gris”). Sedan dess har det blivit en hel del duster med framför allt paparazzi.

Nya karriären som talkshow-värd kan säkert bjuda på en hel del godis… om han inte bombar lika spektakulärt som Chevy Chase när han fick en egen talkshow 1993.

Så här ser New York Daily News ut idag, första dagen då budgetbråket i Washington har stängt ner stora delar av den offentliga verksamheten. Det är uppenbart att det inte är Obama som får skulden för det, utan talmannen John Boehner.

Just när bråket i amerikanska kongressen är på väg att strypa stora delar av USA:s offentliga sektor slår humorsajten Funny or Die till. I klippet ovanför tar man Jennifer Hudson till hjälp i ett försök att ge Obamacare en positiv aura. Det kan behövas eftersom stora delar av amerikanska folket fortfarande är misstänksamt inställda till den nya lagen.

Klippet är en parodi på ”Scandal”. Roligt? Nej, inte särskilt. Politiskt gångbart? Tja, tanken är att försöka sopa undan en del myter kring Obamacare. Alltid når väl budskapet någon.