Den här bloggen, föreställer jag mig, tar upp brott. De stora, uppmärksammade brotten, men ibland även de som det aldrig blir rubriker av, men som kanske ändå säger någonting väsentligt om Sverige och samtiden. Men jag skriver den här texten innan bloggen har startat och det är möjligt att den utvecklas åt ett håll jag just nu inte kan se.
Jag bevakar ofta rättegångar. Det kommer att märkas även här.
Jag vill också använda detta utrymme till att resonera kring rättspolitiska frågor. Vi har sedan tidigt 90-tal en utveckling jag finner djupt bekymmersam: moderata och socialdemokratiska justitieministrar har tävlat med varandra om att skärpa straffen.
Att det gör på detta vis är inte konstigt. Få saker – om något – genererar så många röster som löften om hårdare tag.
Men exakt vad har vi tjänat på att börja döma uppenbart psykiskt sjuka människor till fängelse och ofta hålla människor inlåsta betydligt längre tid än i våra nordiska grannländer? Mer än att skapa ännu farligare fångar?Jag vet att jag i denna fråga inte representerar majoriteten. Men jag skriver inte för att någon ska hålla med, utan för att det här är viktiga frågor.
Det är därför denna blogg existerar.