Solna Tingsrätt har avkunnat en ovanlig dom. Om detta skriver jag här.

Men det finns mer att säga om tingsrättens resonemang än vad som ryms i en kolumn. Solna tingsrätt passade även på att ge sin syn på den något bisarra debatt som bröt ut då läkaren greps. Domstolen skriver att om åklagaren hade kunnat bevisa sina påståenden så hade det ”självfallet” handlat om dråp.

Det är givetvis korrekt. Läkare som förhoppningsvis är bättre på att bota sjuka än att skriva debattartiklar om brottsutredningar var ute och kritiserade förundersökningen innan de ens hade insyn i den.

Tonläget var bisarrt uppskruvat, den ena åsikten knasigare än den andra, det var en soppa så påminde om den märkliga situation som uppstod då diverse kulturskribenter hoppade på en åklagare då konststudenten Anna Odell åtalades för bland annat våldsamt motstånd.

Nu är det dessbättre så att läkare och konstnärer lyder under samma lagstiftning som alla vi andra.

Solna tingsrätts dom i går var en seger för rättssäkerheten. Läkaren borde aldrig ha åtalats. Men det innebär inte att de som var ute och gapade och skrek i ett tidigt skede har rätt. Vi måste ha de två tankarna i huvudet samtidigt.

Men nog om det. Så jag har börjat blogga. Trodde jag aldrig skulle ske. Hoppas det blir kul.

Mina chefer säger att jag ska bjuda på mig själv. Undrar om dom begriper det lämpliga i det? If my thought-dreams could be seen they’d probably put my head in a guillotine, som Dylan sjunger.

Brott har ju alltid fascinerat människor. Det begrep redan de gamla grekerna som skrev tragedierna. För att inte tala om gubbarna som pillade ihop bibeln.

Våld. Och sex. De två ämnena som folk bryr sig om. Borde jag skriva om sex? Nä, tror inte det. Andra gör det bättre. Fast det är ju onekligen fantastiskt jävla kul att ligga.

Jaja.  Vi håller oss till brott och straff så länge. Nej, det innebär inte att jag inbillar mig att jag är Dostjoveskij. Eller ens en febersjuk Raskolnikov som vandrar runt S:t Petersburg och får för mig att det är ok att slå ihjäl gamla tanter.

Det innebär inte heller att jag har fått för mig att någon skulle vara intresserad av mina inre monologer.

(Det är för övrigt ett fantastiskt milt och småblött väder här i huvudstaden i dag. Som gjort för barder och poeter. Och för mig).