I samband med att barnläkaren friades för dråpet på Linnea polisanmäldes åklagare Peter Claeson för obefogat åtal av en privatperson. Prestige drev åklagaren att inte lägga ner fallet, ansåg anmälaren.

Brottet obefogat åtal är reglerat i brottsbalken och innebär att en åklagare som väcker åtal utan att det finns sannolika skäl till fällande dom kan dömas till böter eller fängelse i höst sex månader.

Men Eva Nilsson, vice chefsåklagare vid enheten för polismål, har beslutat att inte inleda en förundersökning. Hon kan inte se att åklagaren gjort fel.

Det är ett klokt beslut, även om en och annan konspirationsteoretiker möjligen kommer att hävda att åklagare håller varandra om ryggen.

Bevisvärdering är inte och kan inte vara en exakt vetenskap. Det måste finnas utrymme för olika tolkningar av bevis och indicier. Det hade blivit oerhört svårt att leda i bevis att Claeson gjort sig skyldig till brott.

Eva Nilssons beslut ändrar dock inte på det faktum att det var, försiktigt uttryckt, besynnerligt att åklagaren gick till rättegång.

När inte ens experterna kan komma överens om varför Linnea dog blir det mycket svårt att nå fram till en fällande dom.

Att åtala barnläkaren var inte brottsligt. Icke desto mindre är det en juridisk skandal vi har bevittnat.