I går satt jag på en av de hårda bänkarna i Oslo tingsrätt för andra gången på några månader.
Framför mig: Anders Behring Breivik. En av de värsta massmördarna i modern tid. Klädd i mörk kostym och med håret noggrant kammat.
Jag vill inte tro att det finns onda människor, endast människor som begår onda handlingar av olika skäl. Skäl som vi i media gärna vill hitta förklaringar på.
Men det var svårt att komma ihåg just det när det framför mig satt en man som log mot åhörarläktaren där överlevande från massakern på Utøya och mammor och pappor till de som dog där trängdes. En man som inte på något sätt bad om ursäkt för att han försökte mörda några av de i salen för bara några månader sedan. Lockade fram dem ur deras gömställen på ön och sköt, sköt, sköt. Avrättade deras vänner framför deras ögon.
En man som säger att det han gjorde den 22 juli, då han mördade 77 människor på bara några timmar, förtjänar en medalj.

Experter på kroppsspråk analyserade efteråt Breiviks uppträdande i rätten. De säger att sättet han talade på och betedde sig tyder på en inre osäkerhet.
Jag vet inte, jag såg själv inte den osäkerheten. Snarare en nervositet blandad med ett viss mått av stolthet.
Och framförallt såg jag den totala avsaknaden av ånger.
En man som var där i går förlorade sin dotter på Utøya. Han sa att han kom till tingsrätten för att ”se djävulen”.
Jag vill inte tro att det finns onda människor. Men i går, i Oslo tingsrätt, var det svårt att inte tvivla.

Om massmördare:

En massmördare är en person som avsiktligt dödat fler än tre människor vid ett och samma tillfälle, då kallas det massmord. Ofta används benämningen felaktigt, när det i själva verket kanske handlar om en seriemördare, någon som mördat flera personer men under en längre tidsperiod.
Anders Behring Breivik är massmördare, eftersom han under bara några timmar dödade 77 personer.

I Sverige har vi varit relativt förskonade från massmord. De som brukar räknas som svenska massmördare är:

 Mattias Flink. För många svenskar är den 11 juni 1994 en dag man minns, precis som mordet på Olof Palme. Under alkoholrus och i ett psykotiskt tillstånd öppnade han eld med sin AK5 och avlossade 51 skott. Sju personer dödades och tre skadades i närheten av Dalregementet i Falun. Mattias Flink dömdes till livstids fängelse för morden men domen har varit omdiskuterad. Han förnekade inte brotten men befann sig under kvällen i  tillfälligt rusutlöst tillstånd av psykotisk karaktär. Många experter ifrågasatte därför om han verkligen skulle kunna få fängelse som straff.

 Tore Hedin. Den 27-årige skånske polismannen Tore Hedin gav sig ut på mordturné 1952. Morden kom att kallas för ”Hurvamorden”. Först misshandlade han sin fästmö när hon ville bryta förlovningen, sedan mördade han sina föräldrar, fästmön och hennes chef. Sedan anlade han en mordbrand på ett ålderdomshem där sex av de boende omkom. Efter det tog han sitt liv. Sitt första mord begick dock Hedin redan 1951, då han efter ett parti poker med sin vän kvarnägaren Johan Folke Allan Nilsson, slog ihjäl denne och stal hans pengar.

Tommy Zetraeus. Heter nu Tommy Belmonte. Den 4 december 1994 sköt han, tillsammans med Márquez Jara, ihjäl fyra, en dörrvakt och tre unga kvinnor, utanför entrén till Sturecompagniet i Stockholm.  Sex personer skadades. Svea hovrätt dömde honom 1995 till fängelse på livstid.