Att världens mest respekterade undersökning av korruption kritiserar Sverige borde få våra politiker att för ett ögonblick lägga ner det vanliga käbblet.
En nation som tillåter konstiga upphandlingar och inte tvingar politiska partier att redovisa bidrag har nämligen uppenbara brister.

Jag får i dystra stunder för mig att Sverige bara består av två typer av människor: dels dem som påstår att nationen är på väg att gå under i korruption, dels optimisterna som inbillat sig att allt är perfekt.
Den förra gruppen får nog sin näring ur de senaste årens rubriker. Åklagare Nils-Erik Schultz har fullt upp med att reda ut en ganska förfärande mängd mutbrott i Göteborg, åtal har väckts mot sex personer i samband med nationalarenabygget i Solna och runt om i landet pågår förundersökningar om misstänkta olagligheter med kommunala tjänstemän i huvudroller.
Internationella undersökningar visar dock att Sverige år efter år är ett av världens minst korrumperade länder.
Men vänta med att brista ut i lovsånger till monarkins förträfflighet tills ni läst om den första riktiga granskningen av Sveriges motståndskraft mot mutornas makt som presenterades i dag.
Transparency international, världsledande organisation i kampen mot korruption, har undersökt tolv svenska institutioner och dragit nedslående slutsatser.
Det är bland annat regering, riksdag, domstolar och medieföretag som granskats – och endast JO-ämbetet klarar sig utan anmärkningar.
I en tid där den skamliga försäljningen av vårdcentralen Serafen är föremål för polisutredning förvånar det inte att utredarna har synpunkter på förändringarna i den offentliga sektorn som genomförts under senare år.

Det är uppenbart att avknoppningar och upphandlingar skapar en riskzon för korruption: några hundratusen under bordet eller en utlandsresa för familjen och affären är i hamn.
Transparency international har även synpunkter på att Sverige besvärande nog är ett av få europeiska länder där det saknas lagstiftning om redovisning av bidrag till partierna.
Jag är nog inte ensam väljare om att vilja veta om generösa bidrag påverkar hur partierna utformar sin politik. De flesta politiker håller med, men inget tycks hända.
Utredarna har en del kloka förslag. Starkare skydd för dem som avslöjar missförhållanden inom den privata sektorn. Regeringen bör sätta fart och lägga fram en lag om insyn i partifinansieringen. En myndighet med ansvar för förebyggande av korruption.
Det här är en rapport som varje riksdagsledamot, oavsett partitillhörighet, bör läsa.