Våld har aldrig någon mening.
Man kan slå och skada av olika anledningar, visst.
Men det enda som egentligen betyder något är just att man slagit och skadat en annan människa.
Varför man gjort det kan vara intressant juridiskt, för att bedöma uppsåt eller hitta förmildrande omständigheter, men skälet bakom kan aldrig ge våldet någon mening.
I dag åtalades två män för att ha slagit en 44-årig man till marken en sen decemberkväll i Dalarna. När tvåbarnspappan låg där på marken, medvetslös och utan chans att försvara sig, fortsatte de två unga gärningsmännen att sparka.
Enligt åklagare rörde det sig inte om så väldigt mycket våld. Allting var över på några sekunder.
Men våldet var inte bara tillräckligt, det var alldeles för mycket. Kvar på asfalten i Ludvika låg en döende man. En man som aldrig gick att återuppliva och som lämnade efter sig två små barn och en sambo.
Fallet med den 44-årige mannen i Ludvika var ett av 116 423 anmälda våldsbrott i fjol, enligt Brå:s statistik. Över hundratusen brott som misshandel, våldtäkt och försök till mord – på ett år.
Bara i Dalarna anmäldes  3039 våldsbrott enligt den preliminära statistiken för 2011.

Så varför slog de då, 18-åringen och 22-åringen som står åtalade i Ludvika?
Antagligen något så enkelt som att en i 44-åringens sällskap bad en av gärningsmännen att hålla käften, enligt åklagaren.
Meningslöst är bara förnamnet.