En av tre kvinnor världen över utsätts någon gång i sitt liv för våld.
1 av 3.
Det är en siffra som knappt är greppbar och inte på något sätt acceptabel.
I vissa fall slutar våldet med döden och varje år, bara i Sverige, mördas i genomsnitt 17 kvinnor av en man de älskar eller har älskat, en man de försöker lämna eller kanske redan lämnat.

I dag, på självaste Internationella Brottsofferdagen, dagen då alla brottsoffer ska eller åtminstone bör uppmärksammas, är kanske våldet mot kvinnor extra aktuellt.
Fallet i Malmö förra veckan, då en 38-årig tvåbarnsmamma knivmördades på öppen gata för att hennes ex-sambo inte accepterade att hon ville lämna honom, upprörde många.
Det visade egentligen inte på ett nytt problem, jag menar mord sker ofta och att alldeles för många kvinnor mördas av män i sin närhet är ingenting vi inte visste om.
Men det här fallet, om en kvinna som sökt hjälp, som visat hur livrädd hon var, vars man tidigare dömts för olaga frihetsberövande av henne, ställde saker på sin spets och väckte många frågor både hos politiker, kvinnojourer och ”vanligt folk”.
Varför kan vi inte skydda kvinnor mot detta?
Är det rimligt att det kan vara potentiellt livsfarligt att bli kär?

I dag har min eminenta kollega Kerstin Weigl tillsammans med Karin Alfredsson och Linda Forsell lanserat sajten Cause of Death: Woman.
Under ett och ett halvt år har de rest runt och dokumenterat kvinnovåldet i Pakistan, Egypten, Sverige, Mexiko, USA, Sydafrika, Spanien, Ryssland, Brasilien och Kongo.
Träffat drabbade kvinnor. Skrivit om dem och även om de som misshandlats till döds.
Sammanställningen är skrämmande och visar på att detta är ett samhällsproblem inte bara i andra länder, länder som vi kan försöka glömma bort och inte låtsas om, utan även i Sverige.
Men där gestaltas även de som försöker förändra och göra något åt saken.
Där visas de som hoppas att det inte ska vara så här för alltid.
För herregud. En av tre!