De flesta brott är urbota dumma.
Men just kidnappning, eller människorov som det heter på polissvenska, måste vara ett av de mest puckade brott man kan ge sig på.
Det funkar ofta på film gjord i Hollywood, men väldigt sällan i verkligheten.
Jag kan inte komma på ett enda exempel på en svensk kidnappning som faktiskt ”lyckats”. Där kidnapparna fått sina pengar och sluppit ett långt fängelsestraff.
Jag kan bara rabbla fallen där det gått åt helvete – ur brottslingarnas synpunkt alltså.
• Som de två männen som nu tillsammans med en kvinna sitter häktade misstänkta för att ha hållit en 25-årig miljonär fången i en vecka. Nu riskerar de långa straff.
• Mannen som för några veckor sedan åtalades för att ha kidnappat sig själv och krävt sina egna föräldrar på pengar.
• Siba-direktören Fabian Bengtsson som för snart sju år sedan hölls fången i 17 dagar. Den ena kidnapparen fick tio år.
• Miljonärsonen Erik Westerberg som hölls fången fyra dygn. De tre huvudmännen fick tolv års fängelse var.
• Kidnappningen av elitryttarinnan Ulrika Bidegård som 1993 fördes bort och hölls fången i en trälåda. Även där greps kidnapparen och dömdes sedan till 15 års fängelse.
En lista som bara innehåller fall där kidnapparna nu avtjänar långa fängelsestraff eller snart riskerar att göra det.
Visst finns det nog med största sannolikhet de exempel där kidnapparna lyckas. Fall som av olika anledningar inte anmäls, som hålls utanför lagens strålkastarljus och sköts internt.
Det är ett mörkertal som man inte vet mycket om.
Men främst beror det nog på att kidnappning är ett av de svåraste brott man kan ge sig på. Man måste oftast vara fler än en person, bara där börjar problemen. Det kräver lång och avancerad planering och om man åker dit, eller snarare när, väntar långa straff.
I går släpptes en 58-årig man från Växjö ur en flera dagar lång fångenskap. Inte mycket om fallet är ännu känt, och ingen är gripen, men det känns bara som en tidsfråga.
För som Leif GW Persson sa till Aftonbladet i dag: ”Det är ett ovanligt korkat brott”.