Ibland är verkligheten värre än fiktionen.
Som i fallet med den 14-åriga flickan i Borås.
En i dag 14 år gammal flicka vars styvmamma och pappa misstänks ha utsatt henne för ett drygt år av misshandel, våldsamma andeutdrivningar och inlåsning. Orsak: de trodde att hon var en häxa, besatt av onda andar.
Hon säger det själv i åtalet: ”Det låter som något som händer i sagor, ja du vet filmer. Men det är sant.”

Det flickan berättar om låter för många av oss helt vansinnigt. Hon hölls isolerad från hela sin familj eftersom de trodde att hon kunde smitta andra människor och föremål, med sina demoner.
Familjen tog med henne till två olika pastorer, en av dem en inom kyrkliga kretsar ganska välkänd kvinna.
Enligt flickan band de henne, tvingade henne att fasta och dunkade hennes huvud i golvet. Hos den kvinnliga pastorn i Malmö pågick den våldsamma andeutdrivningen i två veckor.

Och hur gärna man än vill tro det så verkar inte flickan vara ensam om det här.
Det verkar heller inte gå, som många vill göra, att helt skylla på att familjen skulle ha någon annan form av kristen tro eftersom de kommer från ett land i Afrika.
För jag har sedan artikeln förra veckan fått flera mail från andra som utsatts för liknande saker i sin uppväxt, om demoner som skulle drivas ut, om fastor och inlåsningar, aga och segregering från resten av familjen.
De som mejlar har varit svenska kvinnor och män.
Uppvuxna i till synes helt vanliga familjer runt om i Sverige, familjer med en stark, men låt oss säga något snedvriden, kristen tro.
Så hur gärna man än vill tro att problemet kommer någon annanstans i från verkar det inte vara just så enkelt.
Åklagaren i fallet tror att det finns ett mörkertal, att det finns fler ute i landet i liknande situation som den här flickan.
Och av mejlen i min inkorg att döma kan han ha rätt.