Barn som misshandlas eller utsätts för sexuella övergrepp i hemmet får dålig hjälp av socialen.
Det konstaterar Barnombudsmannen i en rapport som i dag lämnas till regeringen.
Rapporten ”Signaler – våld i nära relationer” är sannerligen ingen uppbygglig läsning. BO har djupintervjuat 34 barn och unga vuxna som farit illa hemma, lyssnat på deras berättelser,  tagit intryck av deras synpunkter.

”Jag har levt i misshandel i 15 år. Soc har kommit och gått hela tiden, men det har aldrig blivit något av det”, säger Rebecka.
Wilma:
”Jag har ju levt i en instabil familj och sen blev jag våldtagen. Så jag sket i skolan, sket i allt, gick hela sjuan men halva åttan gick jag inte i skolan utan skolkade. Jag och mina kompisar snattade och söp varje dag”.

Barnen har även fått berätta om hur de tycker att samhället har hjälpt dem. De har ofta inte fått stöd alls.
Att barn far illa är sannerligen ingen nyhet. Den senaste nationella kartläggningen av våld i hemmet visade att drygt 13 procent av tonåringarna hade blivit slagen av en förälder eller annan vuxen. Myndigheterna vet detta, men verkar ha stora problem att hjälpa barnen. Det är oacceptabelt.
BO föreslår tre åtgärder som verkar vara genomtänkta:
•Reformera socialens arbete för barnens skydd. Myndigheten upplevs som tandlös, passiv, frånvarande.
•Inför obligatorisk kunskap om våld och anmälningsskyldighet i yrken där man möter barn. de vuxna ser ofta inte barnens signaler.
•Lagstifta om tidsgräns för barnförhör. Runt 40 procent av åklagarmyndigheterna följer inte rekommendationerna om en tidsfrist på två veckor för det första förhöret.

Jag förutsätter att ansvariga ministrar läser igenom rapporten noggrant och lyssnar på vad de utsatta barnen har att säga.