Att en av domarna tvingas lämna Breivik-målet redan den andra rättegångsdagen var det enda rimliga beslutet.
Rätten måste framstå som opartisk, även i ett mål där det inte råder någon tvekan om att rätt person är åtalad.
Nämndemannen skrev dagen efter terrordåden i Oslo att dödsstraff var det enda rätta straffet för gärningsmannen. En mänskligt sett inte obegriplig känsla som han delade med många, men som i ljuset av att han nu sitter som domare blir problematisk.
När nu domaren på morgonen frågade åklagare och försvarsadvokater om deras åsikter om nämndemannen, och båda parter ansåg att dennes förtroende var förbrukat, fanns det inget utrymme kvar för domaren.
För en domstol som tar kravet på neutralitet på allvar var inget annat beslut möjligt.