Det råder ingen tvekan om att en mördad persons klasstillhörighet kan ha betydelse för hur han eller hon skildras i journalistiken.
Titta bara på vilka detaljer Expressen har valt att satsa på i rubriker och nedryckare i berättelsen om den mördade mannen i vad som har kallats ”Sveriges värsta grannfejd”.
Bakgrunden är välkänd och ser ut som följande:
Byn Vojakkala i Tornedalen har i över 20 år plågats av en mycket brutal och komplicerad konflikt mellan en romsk familj och några andra invånare.
Nu har grannen Esa Rano hittats mördad. Medlemmar i familjen har tidigare dömts för att försökt döda denne man som sannerligen inte själv var guds bästa barn. Dömd bland annat för dråp samt brott riktade mot familjen.
Om mordet är det senaste kapitlet i denna hemska följetong eller inte återstår att se, så låt oss lämna den och i stället titta på hur brottet har skildrats.
Expressen hade följande rubrik och nedryck i tidningen i går:
Mördad i hemmet
Esa, 51, överlevde yxattack – hittades med kula i huvudet samma dag som han skulle köpa apor.
För säkerhets skull återfanns även de tilltänkta husdjuren i första meningen i ingressen.

 

På hemsidan gick redigeraren ännu längre och gick redan i rubriken på aporna.
Är då det planerade inköpet så viktigt i detta kriminalfall att det är journalistiskt relevant att satsa på det i rubriken? Naturligtvis inte. Det är ju inte som att var på väg att köpa vapen för att han en tid känt sig hotad, vilket onekligen hade haft betydelse i sammanhanget.
Det finns ett annat skäl. Det är en lustig detalj. Höhö, gubben skulle köpa apor.
Vilket leder till ytterligare en fråga: skulle rubriken se likadan ut om det var en direktör med fyra miljoner i årsinkomst och våning på Strandvägen som mördades?
Jag är beredd att satsa tusen spänn på att aporna skulle återfinnas först ganska långt ner i texten om så var fallet. För det skulle definitivt vara med: journalistik med detaljer är bättre än journalistik utan detaljer.
Det finns med andra ord ett klassperspektiv i nyhetsvärderingen.  Människor i socialgrupp 42 tenderar att inte mötas  med samma respekt som människor i socialgrupp 1. Av media, lika  som av till exempel myndigheter.
En smutsig konflikt bland marginaliserade människor i en liten by  som möjligen har lett till mord reduceras till flåsgarvig underhållning. Möjligen omedvetet av redaktörerna.
Nu kanske ni tror att jag skriver det här för att jag som journalist på Aftonbladet vill ge mig på värsta konkurrenten. Så är inte fallet. Expressen är en utmärkt tidning och det händer att även min egen tidning tappar omdömet. För övrigt fanns aporna med även i Aftonbladet, men på den plats där de hör hemma, långt ner i texterna.
Inte heller är det så att det skulle vara någon skillnad på folk och folk  uteslutande i kvällspressen. Jag skulle kunna rabbla exempel ur våra tjusiga morgontidningar och ännu tjusigare nyhetsprogram i svt och sr.
Expressen och aporna är ingen stor skandal. Men det är ett sorgligt exempel på hur journalister på de stora redaktionerna ibland blir blinda för vad de håller på med.