Jag vet inte vem som kom på den obehagliga lögnen att tidningar, radio och tv tigit ihjäl historien om det stoppade terrordådet i Köpenhamn, och jag är inte säker på att jag vill veta det.
Motivet till detta okunniga påstående är dock uppenbart: att spä på myten om de politiskt korrekta kulturmarxisterna på de stora redaktionerna som vägrar berätta sanningen om hotet från radikala islamister.
Det har onekligen lyckats. Myten upprepas gång på gång, ledsamt nog så sent som i veckan av en kolumnist på tidningen jag själv arbetar på.

Sanningen är att gripandet av de misstänkta terroristerna, som kunde ske efter skickligt samarbete mellan svensk och dansk polis, väckte oerhörd uppmärksamhet.
Kvällstidningarna skrev sida upp och sida ner, Aktuellt och Rapport gjorde långa inslag, Dagens eko drog på ordentligt, Dagens Nyheter gick i spinn, TT skickade ut telegram efter telegram.
Men utredningen pågick länge och journalisterna började springa efter nya storysar. Sådan är den journalistiska dramaturgin: sensationer är färskvara, det behövs hela tiden nya.
Att intresset för de islamistiska terroristerna svalnade beror inte på att journalister är rädda för att framstå som rasister.
Reportrar och redaktörer tröttnade av samma skäl som de ledsnade på att rapportera om Peter Mangs under den långa tid denne satt häktad: det hände ju inget i storyn.
Så ställdes till slut de misstänkta terroristerna inför rätta. Det journalistiska intresset i Sverige var ganska ljumt. Det är verkligen inte sant att rättegången tegs ihjäl, men jag håller med dem som säger att vi borde ha berättat mer.
Varför gjorde vi inte det? Det finns nog flera orsaker. Konkurrensen med Breivik-målet är ett (till och med de mest inbitna konspirationsteoretikerna måste ju hålla med om att 77 mord och ett av de värsta terrordåden i Europa efter andra världskriget är viktigare än potentiell terrorism som stoppades på planeringsstadiet).
Det kan ju också vara så enkelt som att redaktörerna ryckte på axlarna och tänkte att efter alla hemsk terror vår tid har tvingats uppleva så är det här inte tillräckligt stort. Ett uselt skäl i så fall, rättegången i Köpenhamn var viktig och har betydelse även för Sverige. Det var i stor utsträckning här dådet planerades, av människor bosatta här. Rapporteringen är viktig för vår säkerhet och för vår förståelse för hoten från den här typen av terrorism.
Det finns dessutom, om inte annat, en klockren Sverige-vinkeln på denna historia.
Att det bristande intresset skulle bero på sanningar som ska tigas ihjäl eller rädsla för att bli stämplad som rasist är dock lika befängt som att inbilla sig att SVT:s katastrofala insats då Breivik slog till beror på att cheferna på Public service är potentiella högerextremister (det egentliga skälet till fiaskot var att han begick sina brott en fredagseftermiddag mitt i sommaren. En kritisk tid på varje redaktion).
Noterbart är för övrigt att riksmedierna i princip lagt ner bevakningen av rättegången mot terroristen i Malmö som mördade tre människor. Jag hör dock inget hojtande från dem som just nu larmar och gör sig till om att vi inte vågar skildra svensk högerextremism.

De som tror på konspirationsteorin om Köpenhamn bör ställa sig följande frågor:
Har kulturmarxisterna sopat 9/11 under mattan? Bombattentaten i Madrid och London? Självmordsbombaren i Stockholm?
Tystade svenska journalister ner Säpo-rapporten härom om året, som bland annat varnade för enklaver av radikaliserade muslimer i våra förorter och risk för framtida islamistiska attentat i Sverige? (Jag minns tydligt hur Aftonbladet resonerade. Trots att Säpo ansåg att vänster- och högerextremister var lika farliga som radikala islamister valde vi att renodla och satsa på det muslimska hotet. Man kan tycka att det är en korrekt nyhetsvärdering, man kan tycka att den är felaktig, men det är svårt att hävda att vi blundade för islamistisk terror).
Kan det inte i stället vara så att det något bristande svenska intresset för Köpenhamn har helt triviala orsaker?
Att hävda att mainstreammedier inte vågar diskutera den här formen av terrorism är så jävla dumt att jag får huvudvärk.
Det är snarare så att journalister i hela västvärlden alltsedan 9/11  stundom har haft muslimdille och sett livsfarliga svartskallar i var och varannan buske.
Till sist:
De journalister som bidrar till att upprätthålla myten bör fundera lite över vems eller vilkas ärenden de egentligen går.