Peter Mangs, terroristen som riksmedierna inte har uppmärksammat tillräckligt, kommer att dömas till livstids fängelse.
Då rättegången i dag avslutades pläderade förvisso advokat Jesper Montan för 18 års fängelse, men den domstol finns inte som går med på det.

Mangs, som har genomgått en rättspsykiatrisk utredning och befunnits frisk, satt i vanlig ordning och läste i en tidskrift då målet avslutades i dag, till synes oberörd över att hans framtid står på spel.
Att åklagare Solveig Wollstad yrkade på livstidsstraff förvånade inte. Redan mordet på Trez West var synnerligen hänsynslöst: Mangs passerade först bilen där hon satt tillsammans med en vän, återvände, sköt ihjäl henne och försökte även mörda vännen.
Dessutom har den skånske lasermannen dömts för ännu ett mord och ytterligare tolv brott, däribland åtskilliga mordförsök.

Högsta domstolen har slagit fast att endast de allvarligaste fallen ska leda till livstid. Till exempel om det handlar om fler än ett mord. Advokaten gör naturligtvis bara sitt jobb då han kräver att Mangs i stället ska dömas till ett tidsbestämt straff, men han har ungefär lika stor chans som en sköldpadda mot Usain Bolt på hundra meter.
Att Mangs motiv vid flera av brotten tycks vara rasistiskt, ett faktum som åklagaren underströk, är dessutom ytterligare en försvårande omständighet.

Varför har då tidningar, radio och tv på riksnivå inte uppmärksammat denne terrorist i större utsträckning än vad som har skett? För en terrorist, det är han. En av lagens definitioner på fenomenet är att brotten syftar till att ”injaga fruktan” i befolkningen eller delar av befolkningen. Och Malmös mörkhyade population var livrädd.

Det finns nog flera skäl till den relativa tystnaden. Ett kan vara att Mangs hamnade i skuggan av Breivik, som för övrigt har hyllat den skånske lasermannen. Ett annat är att han med sitt bläddrande i böcker och tidningar under den långa rättegången var så hopplös, det fanns inte mycket till dramaturgi, spänning eller nerv att skildra. Ett tredje att de stora redaktionerna i Stockholm inte tillräckligt engagerar sig i vad som pågår utanför tullarna.

Men jag tror att den viktigaste anledningen till att denna exempellösa terrorism inte fick större uppmärksamhet än vad som har varit fallet är att vi har trubbats av.
John Ausonius, attentat mot flyktingförläggningar och moskéer, Sverigedemokraternas inträde i riksdagen, främlingsfientliga hemsidor. Rasismen har blivit vardagsmat.
Att denne seriemördares och högerextremists sista dag i rätten har en mindre framträdande plats i nyhetsflödet än hackerattacker mot Socialstyrelsen och Art Garfunkel säger någonting djupt nedslående om vår tid.