Ska en 17-årig, förståndshandikappad pojke straffas för att ha haft sex med en 12-årig flicka?
Nej, konstaterar Högsta domstolen i ett utslag som inte utan elegans ger tingsrätt och hovrätt en uppsträckning.
Det här är en berättelse om hur fyrkantiga och fantasilösa våra domstolar kan vara.
Pojken och flickan hade ett antal samlag som enligt tingsrätt och hovrätt var ”frivilliga och ömsesidiga” då han var 17 och hon var tolv.
De sexuella aktiviteterna upptäcktes, varefter pojken hämtades till förhör av uniformsklädda poliser.
En rättspsykiatrisk undersökning visade att 17-åringen, som gått i särskola sedan årskurs fyra, är autistisk och har ”en lindrig mental retardation”. Hans förståndsgåvor visade sig vara så pass begränsade att han inte riktigt förstod vad ett samlag är, än mindre vad det var han var anklagad för.
Ytterligare en undersökning visade att pojken mentalt var på en tolvårings nivå. Vilket möjligen kan förklara varför barnen föredrog att leka med dockor som jämnåriga i stället för att ligga med varandra.
Våldtäkt mot barn, konstaterade tingsrätten och dömde pojken till villkorligt och dagsböter. En dom som mildrades något då hovrätten strök dagsböterna.
Även HD kommer fram till att det rör sig om våldtäkt mot barn. Det går enligt lagen inte att se mindre allvarligt på brottet då den utsatta bara är tolv år.
Men justitieråden slår samtidigt fast det enda rimliga, nämligen att det är ”uppenbart oskäligt” att straffa pojken. Det är juristernas lågmälda sätt att förklara för underrätter att de har tänkt helt fel.
Det är något besynnerligt att fallet måste vandra hela vägen upp till högsta instans för att få denna kloka utgång.