En ingenjör från Rwanda åtalades i går för inblandning i dödandet av tusentals tutsier 1994.
Det första åtalet för folkmord någonsin i Sverige är ytterligare ett viktigt exempel på att vårt land är på väg att upphöra att vara ett paradis för gamla krigsförbrytare.

Den 53-årige mannen, flykting från Rwanda med svenskt medborgarskap, greps för snart ett år sedan på Bromma flygplats sedan folkmordsenheten i Rwanda vänt sig till svensk polis.
Han misstänks vara en av de cirka 50 000 människor på flykt runt om i världen som tros ha varit inblandad i det besinningslösa mördandet av minoritetsbefolkningen tutsier 1994.  Under 100 dagar mördades, stympades och våldtogs cirka 800 000 män, kvinnor och barn.
Efter en lång och komplicerad utredning av krigsbrottskommissionen vid rikskriminalen väckte så åklagare Magnus Elving åtal i dag.
Den gigantiska förundersökningen, pedagogiskt och koncentrerat sammanfattad i stämningsansökan, är ohygglig läsning. Sida upp och sida ner med skändligheter som mannen ska ha varit inblandad i: ”massaker på Ruhiro och massakern vid Nyamishaba” , ”massakern vid katolska kyrkan”, ”massakern vid Home St. Jean”, ”massakern vid Gatwaro stadion”, ”massakern i Wagsirika”…
Det handlar om mord på tusen och åter tusen människor.
Civilingenjören, som hade en tjänst som lektor på ett universitet, ska då folkmordet bröt ut tagit en ”informell roll som ledare på lägre nivå bland unga hutuer”.
Han tros med andra ord inte vara någon av de viktigaste ledarna, men kommer om han fälls att dömas till livstids fängelse. Något annat straff för brottslighet i den här utsträckningen är en omöjlig tanke.
Bevisningen utgörs framförallt av berättelser. Vittnesmål från de som överlevde. Sammanlagt ett 40-tal, varav ett tiotal ska höras på plats. Delar av rättegången kommer därför att hållas i Rwanda.  Rådman, nämndemän, åklagare och advokat flyttar tillfälligt dig.  Landets Högsta Domstol lånar ut sina lokaler, men den åtalade blir kvar i Stockholm.
Processen, som börjar om ett par veckor och pågår till i maj, skickar en viktig signal till krigsförbrytare på fri fot: sanningen kan alltid komma ifatt er.
Så har det inte alltid varit.  Ända sedan andra världskriget har krigsförbrytare i lugn och ro kunnat skapa nya liv i Sverige. Nazister från tredje riket, mördare från de jugoslaviska krigen, slaktare från Rwanda.
I mitten på 2000-talet uppskattade polisen att omkring 1500 krigsförbrytare levde i högönsklig välmåga i Sverige. Rapporten ledde till berättigad internationell kritik mot den svenska regeringen.
Men det har blivit bättre. Rikskriminalen har inrättat en krigsbrottskommission, vars arbete hittills har lett till tre fällande domar för folkrättsbrott.
Det är glädjande att Sverige till slut började ta sitt självklara ansvar för att ställa världens grövsta förbrytare till ansvar för sina illgärningar.