En av de mest grundläggande garantierna vi har för att säkerställa  rättssäkerheten i det svenska rättssystemet är offentlighetsprincipen.
Att media, och de åhörare som vill lyssna, kan ta del av all information i en rättegång, att de kan höra och se de åtalade och de som vittnar och inte bli hänvisade till det som eventuellt läcker ut från inblandade parter, att även insidan av en rättssal kan granskas, om inte garanterar så åtminstone främjar rättssäkerheten.
Ibland är det skäligt att rätten beslutar om stängda dörrar.
Som i sexualbrottsmål med unga förövare och offer.
Eller då ett vittne som ska höras är under 15 år.
Men däremellan ska rätten vara ytterst sparsmakad med sådana beslut.
I dag påbörjades rättegången mot den 37-åriga kvinna som står åtalad för brott mot griftefriden. Fallet har väckt stor uppmärksamhet och gett upphov till ett stort antal artiklar.
Det är så makabert och udda detta mål, att ingen media kan undgå att skriva om det. Åhörarbänkarna var därför fulla i sal 4 i dag.
Åklagarens sakframställan och förhöret med den åtalade kvinnan ägde, både rätt och som väntat, rum inför öppna dörrar.
Men när en av kvinnans väninnor skulle höras bestämde chefsrådman Henrik Winman att hennes vittnesmål skulle ske bakom stängda dörrar.
Kvinnan passerade 15 år för många år sedan. Fallet gäller brott mot griftefriden, inte sexualbrott. Hon har tidigare valt att tala med media. Till och med försvaret och den 37-åriga kvinnan ansåg att vittnesmålet skulle ske inför öppna dörrar.
Men rätten gick på åklagarens linje och valde att kasta ut alla åhörare .
Beslutet är mycket märkligt.
Så pass att Rättssäkerhetsorganisationen valt att JO-anmäla rättens beslut.
Vad än JO väljer att göra med anmälan så är den viktig.
Möjligheten att stänga salen för alla utomstående ska inte missbrukas.
Det vore ett hot mot rättssäkerheten.