Domstolarna sviker våldtagna barn.
Nej, det är inte en övertänd kvällstidningsjournalist som påstår detta – det är en dessvärre korrekt slutsats som juristen Frida Svensson har dragit i sitt examensarbete.

Lagen är tydlig: barn under 15 år kan inte frivilligt ha sex. De är helt enkelt för unga för att ge samtycke. Därför definieras sexuellt umgänge med barn som våldtäkt, alldeles oavsett om hen har sagt ja eller inte.

Hur kan det då komma sig att en känd 22-årig fotbollsspelare i allsvenskan, som har erkänt att han har legat med en 14-årig flicka, åtalas för det lindrigare brottet sexuellt utnyttjande av barn?
Svaret är att rättsväsendet av gåtfulla skäl lutar sig mot en praxis som står i direkt motsatsförhållande till lagens förarbeten, och har infört en måttstock som innebär att gränsen för sexuellt självbestämmande i praktiken går vid 13.

Eller som åklagare Ulrika Rogland, som i dagarna väckte åtal mot fotbollsspelaren, uttrycker det:
– Jag vill vara tydlig med att det inte har förekommit något som helst våld, tvång eller påtryckningar.

Det är med andra ord fortfarande olagligt för en vuxen att ha sex med 13-14-åringar, men om de frivilligt har hoppat ner i sängen så har de blivit utnyttjade, inte våldtagna.
Därmed har lagen som skulle skydda barn i denna ålder mot sexuella övergrepp om inte satts ur spel så i varje fall urholkats.

Frida Svensson, en ung jurist verksam i Lund, har ambitiöst gått igenom 2005 års sexualbrottsreform, läst förarbeten och rättsfall.
Hon har kommit fram till att lagen i och med reformen stärkt skyddet för barn under 13, men att den är lika förvirrad som tidigare beträffande de lite äldre.

Jag föreställer mig att detta i någon mån beror på att det är en komplicerad fråga. En 13-åring kan mycket väl vara mer fysiskt och intellektuellt mogen än en 16-åring. Och tonåringar måste få ligga med varandra utan att en av dem släpas iväg till närmaste polisstation för att någon förälder anfrätt av moralpanik inte står ut med att Lisa är på väg att bli vuxen och har ett sexliv. Det måste finnas en flexibilitet i lagen, allt annat är orimligt.

Det går att ha synpunkter på åldersgränsen. Ungdomarna mognar tidigare och tidigare, men gränsen har inte justerats nedåt. Det är dock strängt taget en helt annan fråga: så länge lagen säger 15 så är det 15 som gäller.

Nej, det går inte att stifta lagar som i förväg har räknat alla tänkbara situationer som dyker upp. Och även om det vore möjligt så vill vi inte leva i ett samhälle där sexlivet är lika reglerat som EU:s förordning om hur ägg ska hanteras.

Med detta sagt så  håller jag med Frida Svensson: det behövs en lag som i någon mån förklarar under vilka omständigheter frivilligheten ska ha betydelse.
Hon har satt fingret på någonting väsentligt, nämligen samhällets svek mot våldtagna barn.

Jag kan inte tänka mig att riksdagsledamöterna, lagstiftarna, ville att det skulle bli så här.