Den som döms till åtta månaders ungdomsvård efter att under 15 timmar ha våldtagit, misshandlat och utpressat en medmänniska har all anledning att dra en lättnadens suck.
Vänersborgs tingsrätts beslut är generöst, men inte orimligt.

Pojken är bara 17 år gammal, vilket inte hindrar honom från att redan vara dömd sju gånger. Han har valsat in och ut ur ungdomsvården efter att ha gjort sig skyldig till misshandel, rån, försök till utpressning och en del annat elände.

Det förvånar inte att socialtjänsten i ett yttrande suckande konstaterar att det sannerligen inte är säkert att förnyad vård kommer att få någon positiv inverkan på ynglingens beteende.

Pojken skulle om han var vuxen dömas till tre års fängelse. Även med hänsyn tagen till hans ålder borde han dömas till fängelse, i ett år.

Men tingsrätten har enligt lagen en skyldighet att fästa särskilt avseende vid hans ungdom och nöjer sig med åtta månaders ungdomsvård. Välvilligt, men, med tanke på hur lagen ser ut, knappast förvånande.

Den två år äldre brodern är även han på glid. Domar för misshandel, mordbrand och försök till utpressning. Han borde, anser tingsrätten, ha dömts till 18 månaders fängelse. Det blir, med hänsyn tagen till ungdomsrabatten, ett år.

Det kan te sig snurrigt att en människa som har begått allvarligare brott än en medåtalad kommer lindrigare undan, men nu är det en gång för alla så lagen ser ut.

Möjligen är denna dom dock ett exempel på att lagstiftarna borde se allvarligare på brott som begås av unga människor som redan har en grundmurad kriminell identitet och gång på gång återfaller i grova förbrytelser.

För offrens skull, för samhällets skull och, faktiskt, för deras egen skull.