Efter 857 dagars isolering i häkte och en orättvis rättegång tröttnade till slut Svea hovrätt på hur en ung man har behandlats och lät honom i dag komma till tals.

Det blev en egendomlig, stundom farsartad häktningsförhandling.

Så här lät det till exempel då åklagare Hans-Jörgen Hanström försökte få det till att 30-åringen nog inte har haft det så svårt under sina snart tre år i häkte:

– Du får ju prata med din mamma i en timme obevakat lite då och då.

– Nej, tio minuter, svarade mannen.

– Ok, du får tio minuter obevakat besök, fortsatte åklagaren.

– Nej, tio minuters bevakat besök. Vakter är med. Jag får inte ens röra min mamma.

Svea hovrätts domare lyssnade, antecknade och bytte då och då några korta ord med varandra medan utfrågningen fortsatte.

Dessa domare har fattat ett mycket ovanligt beslut: en person som har dömts till långt fängelsestraff i första instans ska få föra sin talan i en häktningsförhandling och möjligen försättas på fri fot innan målet ens har kommit upp i hovrätten.

Mannen dömdes till åtta års fängelse av Stockholms tingsrätt för att ha ingått i den stora kokainliga som ska ha letts av den utpekade knarkbaronen Jonas Oredsson.

Det var en turbulent rättegång där advokaterna anklagade poliser och åklagare för allt från tjänstefel till mened, men domstolen ansåg att bevisningen var i sin ordning.

En framgång, vad det verkade, för åklagarna. Men så började hovrätten bråka. Först kom domstolen fram till att det hade begåtts två så allvarliga rättegångsfel i tingsrätten att 30-åringen inte hade fått en rättvis prövning.

Och då domarna väl fått upp farten beslöt de om den nya häktningsförhandlingen, till vilt protesterande åklagares förtret.

– Hur har de här åren i häktet påverkat dig? ville mannens advokat, Johan Eriksson, veta.

– Det är fruktansvärt. Jag ligger på en galonmadrass 23 av dygnets 24 timmar. Jag har ingen stol att sitta på. Jag visiteras varje gång jag ska gå på min rast på taket, svarade han hulkande,

Åklagarna har hävt mannens restriktioner för länge sedan. Men i samma veva beslöt kriminalvården att det fanns risk för fritagning och valde att isolera honom.

I sommar har mannen suttit inspärrad på detta vis i tre år, utan att hans sak ens är prövad i hovrätten. Det kan mycket väl vara svenskt rekord.

– Att sitta i en liten cell dygnet runt har försämrat min klients syn. Ögonen tar till slut skada av att aldrig se en horisont, att bara ha en vägg tre meter bort att titta på, fortsatte advokat Eriksson.

30-åringen är, mot sitt nekande, dömd för att ha försökt koordinera en ligamedlem att sommaren 2009 möta en båt i karibiska för att ta emot 713 kilo kokain.

Detta är ett sidospår i härvan, men åklagarna har vägrat att pröva det separat. Det är därför mannen har suttit så länge. Månad efter månad har gått medan de delar av målet som inte berör honom har avhandlats.

Och när nästa process är över kommer han ha hållits isolerad i ytterligare 250-300 dagar.

Om han inte släpps i avvaktan på den nya rättegången vill säga. I morgon fattar hovrätten beslut.

Jag fick träffa mannen under 30 minuter i går eftermiddag på häktet i Sollentuna efter skriftväxling fram och tillbaka med kriminalvården.

Besöket var, naturligtvis, bevakat. Han berättade att hans ben har börjat förtvina av att de inte får röra på sig.

FN, Amnesty och Europarådet har jämställt de ofta långa svenska häktningstiderna med tortyr.

Och då har dessa organ inte ens hört talas om dagens häktningsförhandling.