I en besynnerlig text i Expressen i dag skriver en polis att Anne Ramberg, Advokatsamfundets generalsekreterare, Mårten Schultz, professor i civilrätt, och advokat Leif Silbersky ska ha hävdat att hovrätten har fastställt att ingen våldtäkt skedde i det uppmärksammade fallet i Tensta.

Detta är rent hittepå från polisens sida. Det juristerna har påpekat är något så självklart som att personer som frias även ska betraktas som oskyldiga. Skillnaden är oerhörd.

Polisen har dock rätt i att domen i Svea hovrätt inte innebär att våldtäkten inte har ägt rum. Detta är viktigt. Men så är det ju ofta i brottmål. Frikännandet innebär sällan att brottet inte är begånget eller att de åtalade med säkerhet är oskyldiga. Domen betyder inget annat än att bevisen inte ansågs räcka.

Ibland sker dock det oväntade. En advokat lägger fram bevis som visar att den som har ställts inför rätta omöjligt kan ha gjort sig skyldig till det som åklagaren hävdar.

Jag skrev om ett sådant fall tidigare i år. Ikväll i Svt går Uppdrag granskning vidare på mitt avslöjande.

Ni borde läsa texten och titta på programmet. Jag tycker att detta är viktig journalistik, inte minst som motvikt mot de populistiska krafter som undrar vad advokater över huvud taget har i en rättssal att göra.

Polis och åklagare har statens resurser på sin sida. Advokater befinner sig således i ett underläge. Deras uppgift är att föra klientens talan och att övervaka att rättegången blir rättvis.

Detta är av grundläggande betydelse för rättssäkerheten. Att det ens ska behöva påpekas är oroväckande.

Tillägg: polisen i fråga har påpekat att han alls inte skrivit att de tre juristerna hävdat att hovrätten fastställt att ingen våldtäkt har skett. Han har rätt. Jag var en smula slarvig.

Det han skrev var följande: ”Det Ramberg, Silbersky, Schultz med flera gör då de vill att vi ska låtsas som att domstolen har fastställt att ingen våldtäkt har skett (fast att de vet att domstolen aldrig har svarat på frågan)…”

Skillnaden är dock hårfin och har ingen betydelse för mitt resonemang. Det vore naturligtvis anmärkningsvärt om tre ledande jurister verkligen ville att nationen ska låtsas som att hovrätten i detta uppmärksammade mål kommit fram till att våldtäkt inte har skett, men så är det lyckligtvis inte.

De har inte gjort annat än att påpeka att de friade pojkarna ska betraktas som oskyldiga. Skillnaden är och förblir oerhörd.