Sista akten i det inflammerade kokainmålet inleddes i dag, givetvis inte utan ytterligare bråk mellan åklagare och advokater.

Hovrättsråd Niklas Wågnert suckade, medlade och såg stundom ut att föredra att vara fredsmäklare i mellanöstern än att försöka hålla ordning.

Den utpekade knarkbaronen Jonas Oredsson Falk dömdes av Stockholms tingsrätt till 18 års fängelse, bland annat för ett misslyckat försök att smuggla 713 kilo kokain från Karibien till Sverige.

Under processen i hovrätten har det, förargligt nog för åklagarna, visat sig att två bröder i USA dömts för exakt samma brott.
En av de två domarna förefaller med andra ord vara felaktig.

Denna inte obetydliga komplikation ledde till att rättegången fick göra ett uppehåll. Åklagarna fick disponera om sitt åtal och åkte dessutom till Florida för att förhöra de dömda.

Under tiden krävde advokaterna att hela rättegången skulle tas om i tingsrätten. Aldrig, sa hovrätten, men gav försvaret rätt att överklaga beslutet till Högsta domstolen som i sin tur tog hovrätten i örat och förklarade att ett beslut av detta slag inte går att överklaga.

Lägg till att åklagarna och advokaterna grälat oavbrutet under de år som förundersökning och rättegångar pågått och ni förstår att förutsättningarna inte var de bästa då processen efter ett par månaders uppehåll återupptogs i dag.

Åklagare Karin Bergstrand inledde med att berätta att hon inte lyckats få tag på ett viktigt franskt vittne som försvaret vill höra.
– Han finns på Frankrikes ambassad i Polen. Jag tror inte han vill vittna, förklarade hon.
– Det är en polis vi talar om. Kommer han verkligen inte vilja parata? försökte hovrättsråd Wågnert.

Det visade sig att ytterligare ett av försvarets vittnen, en amerikansk sambandsman stationerad i Köpenhamn, varit omöjlig att få tag på, trots månader av ansträngningar.
– Han är inte polis längre. Det kanske är därför vi inte har lyckats få kontakt med honom, försökte Bergstrand.
– Om vi ska tro internet är han numera åklagare, kontrade advokat Johan Eriksson.
Ni hör själva hur det låter. Det var ett liv och ett kiv.

Bergstrand tog en klunk vatten och började lägga fram bevisningen. Avlyssnade samtal, genomlästa mejl, spaningar.
De inblandade, hävdade åklagaren, talade i koder. ”Har hallicken anlänt?”, ”Min tjej stannar en kväll till och festar.”, ”Jag bryter.”.
Ett mått på omfattningen av målet: det kommer att ta Bergstrand och hennes kollegor sex dagar att ta sig igenom bara denna åtalspunkt.
Först därefter är det dags för advokater och vittnen.

Att Oredsson och de ytterligare två män som är åtalade för den misslyckade smugglingen planerade någonting råder det ingen tvekan om.
Men vad? Åklagarna lyckades få tingsrätten att gå med på att det rörde sig om de 713 kilo kokain som fanns ombord på en båt som brittisk militär stoppade i karibiska havet i juli 2009.

Att Bergstrand fortsätter att hävda att det rör sig om just detta smugglingsförsök trots att det är uppklarat i USA är inte helt lätt att förstå.
Jag tror inte att åklagarna kommer att ha framgång på denna punkt. Jag tror att hovrätten kommer fram till att det behövs ett parti knark för fällande dom. Och det finns inte längre.