Att det finns ligor som inriktar sig på att lura och råna äldre personer har ni säkert läst flera gånger förut.
Just nu varnar polisen för som de skriver ”omfattande aktiviteter med stölder mot åldringar i södra Sverige”.
Och det är så klart ett vidrigt brott som drabbar en grupp som ofta är mer försvarslös än andra.
Så därför kan det vara trevligt med en, om inte ren solskenshistoria så åtminstone en historia med ett lyckligare slut än vanligt i det här sammanhanget.

I går försökte några okända kvinnor råna två olika damer, en i Lessebo och en i Växjö.
I fallet i Lessebo låtsades kvinnorna att de var där för att hjälpa den äldre damen till doktorn. Men hon anade oråd och vägrade släppa in kvinnorna och höll emot i dörrhandtaget när de försökte tränga sig in.
Hon ringde sedan polisen.
En liten stund senare samma dag var det dags igen. En kvinna i 90-årsåldern från Växjö larmade polisen om att en kvinna kommit hem till henne, påstått sig vara från hemtjänsten och där för att ta prover.
Även denna dam fattade misstankar och drog igen sin dörr innan kvinnan lyckades ta sig in.
Ingen är ännu gripen för rånförsöken.

Polisen uppmanar nu speciellt äldre människor att vara extra försiktiga vid kontakter med okända personer.
”Släpp aldrig in någon i bostaden som är okänd oavsett vad de anför för skäl. Hemtjänst, sjukvården, fastighetsskötare etc. har alltid legitimation som man begära att få se. Kontrollring om det är oanmälda besök från någon som påstår sig vara från t.ex. hemtjänsten”, skriver de på sin hemsida.

Ett annat knep som tjuvarna använder sig av där de ringer hem till gamla personer och frågar: Hör du vem det är?
Den äldre personen säger ett namn på vem de tycker att det låter som och tjuven säger ja.
Sedan frågar tjuven om hen får låna pengar av den gamle och säger att en kompis kommer förbi och hämtar upp dem.

Här följer några tips från polisen om hur man kan skydda sig eller sin släkting.

Var kritisk mot okända besökare. Begär legitimation och försök att kontrollera den. Ofta finns telefonnummer för kontroll. Om du släpper in någon okänd person, var uppmärksam på att inte fler personer smiter in när du är distraherad.

• Ha gärna ytterdörren låst när du är hemma, så att ingen tar sig in utan att du märker det.
• Förvara helst inte stora summor pengar hemma.
• Undvik att förvara pengar och värdesaker synligt, till exempel i hallen. Förvara dem gärna inlåsta. Då kan en tillfällig besökare inte ta något.
• Var försiktig med bankkort, bankomatkoder och även portkoder. Förvara inte koden till bankomatkortet tillsammans med kortet.
• Fotografera gärna dina värdesaker och se över hur du förvarar dem.

Fotnot: Även om polisen nu ber äldre att vara vaksamma, och äldre är en grupp som ofta uppger att de är rädda för att råka ut för brott, så är det viktigt att komma ihåg att de är en av de grupper i befolkningen som löper minst risk att drabbas. 

Att det blivit allt vanligare med bostadsbedrägerier i ett Sverige där bristen på lägenheter blir allt mer akut har nog inte undgått någon.
Bara här på Aftonbladet har vi skrivit om flera fall där folk har lurats att betala förskottshyra, ofta många tusenlappar, på en lägenhet som de sedan inte får och som i vissa fall visat sig inte ens existerar.

Nu, i samband med att många studenter ska flytta till nya städer och börja nya skolor och är i desperat behov av lägenheter, går polisen ut med en varning för oseriösa lägenhetsuthyrare.
Enligt polisen blir bedragarna allt mer förfinade i sin teknik.
– Vi har sett att en del bedragare har skapat falska hemsidor som ser ut att tillhöra en seriös fastighetsägare, men där telefonnumret har gått till en kumpan, säger Lars Minnedal, bedrägeriutredare vid Stockholmspolisen, på polisens hemsida.

Polisen kunde inte få fram den raderade mobilkamerafilmen som de två våldtäktsanklagade killarna menade bevisade deras oskuld.
Men försvaret lyckades och nu har de unga männen friats.
– Det är så mycket i det här fallet som upprör mig. Vi överväger nu att anmäla tjejerna för falsk angivelse, säger Björn Hurtig, advokat till en av de unga männen.

Jag skrev om fallet här på bloggen för ett drygt halvår sedan och kallade det som inträffat för ett hot mot rättssäkerheten.
Vare sig om de unga männen, i dag 18 och 19 år gamla, var oskyldiga eller skyldiga så fanns det många märkliga frågetecken i historien.
Men vi tar det från början.
Efter en fest i Göteborg den 22 oktober 2011 anmäldes två unga män för våldtäkt av två unga kvinnor.

En rättegång hölls i tingsrätten och killarna dömdes mot sitt nekande.
Saken kunde varit över där men killarna överklagade domen till hovrätten och menade att det fanns bevis för att de inte var skyldiga. En av dem hade nämligen filmat samlaget med en av de unga kvinnorna med sin mobilkamerafilm, men sedan raderat den eftersom hon bad honom om det.
Om den bara kunde återskapas skulle det hela lösa sig menade han och hans medåtalade.
Men trots att polisens tekniker vid två tillfällen försökte återskapa filmen lyckades de inte.
Och killarna dömdes igen.
Först efter den domen hävdes beslaget på de unga männens mobiltelefoner och försvaret skickade då den ena till ett företag som jobbar med att återskapa raderade filer.
De lyckades.

I mobiltelefonens tumnagelgalleri hittade man inte bara stillbilder från kvällen utan även filmen. På den såg man hur en av de unga kvinnorna och en av de unga männen hade till synes frivilligt oralsex. På filmen syntes inget tvång eller några hot och nu, när hovrätten på nytt tagit om fallet och avkunnat sin dom, så frias de båda unga männen helt från våldtäkt.
Rätten anser att även om filmen bara visar en del av förloppet så gör det att mycket av det som tjejerna sagt inte längre håller, och att de undanhållit uppgifter. Enligt rätten är det även mycket annat som inte stämmer i de unga tjejernas historier.

Den 18-årige mannens advokat Björn Hurtig är glad för den friande domen men menar att det handlar om en rättsskandal.
– Dels är jag upprörd polisens brist på förmåga att göra sitt jobb fullt ut. Och så är jag upprörd på domstolens brist på förmåga att ta sitt jobb på så stort allvar att man ställer extra frågor till åklagaren. Om man dömer en ung man för våldtäkt och han har invändningar och säger att han har en film som visar förloppet så borde domaren säga till åklagaren: har du gjort allt du kan verkligen? säger Björn Hurtig.
– Det här visar på ett systemfel, att det inte alltid görs tillräckligt för att utreda vad som hänt. Statens utredningar håller inte alltid måttet.
Björn Hurtigs klient blev avstängd från skolan i samband med den första rättegången. Han har nu missat ett helt skolår. Hurtig och hans klient kommer att anmäla skolan och de överväger även att anmäla de båda unga kvinnorna för falsk angivelse.
– Om man ljuger om sådant här går det inte bara ut över de som blir falskt anklagade utan även över alla som faktiskt blir våldtagna.

Ett litet tillägg:
Vill bara tillägga, så att diskussionen i kommentatorsfältet hamnar rätt, att våldtäkt är ett fruktansvärt och alldeles för vanligt brott. I fjol anmäldes 6324 våldtäkter i Sverige och då tror man ändå bara att det är toppen av ett isberg, att det endast är 20 procent av de faktiska våldtäkterna som anmäls.
Detta inlägg är inte menat att bagatellisera detta grova brott, det är en artikel om rättssäkerhet, något vi har all anledning att värna.

14 000 förtroendevalda har tillfrågats och 16 procent uppger att de någon gång under 2011 blivit utsatta för hot, våld eller olika former av trakasserier i samband med sitt uppdrag som politiker.
Vanligast är upprepade trakasserier och värst utsatta är förtroendevalda i åldrarna 20-29 år som är verkar inom hälso- och sjukvårdsnämnd, kommun-, landstings-, och regionstyrelse samt socialnämnd.
Uppgifterna kommer från Brottsförebyggande rådet som på uppdrag av regeringen gjort en undersökning bland politiker i Sverige.

Utredningen visar att hoten mot de förtroendevalda kan få direkta konsekvenser mot demokratin.
• 6 procent av de tillfrågade som hotas eller utsätts för våld säger att de efteråt undvikit att engagera sig eller uttala sig i en specifik fråga på grund av oro.
• Endast 1 procent av de 14 000 som deltagit i undersökningen säger att de lämnat ett specifikt uppdrag på grund av det de utsatts för men många fler säger att de övervägt det.

Var i landet de förtroendevalda bor påverkar siffrorna:
• Politiker i Blekinge och därefter Skåne är de som utsätts för mest hot, våld och trakasserier.
• Minst utsatta är politiker i Östergötland och på Gotland.

Även partiet som den förtroendevalda tillhör påverkar hur stor risken är att den utsätts för hot, våld eller trakasserier:
• Enligt Brå:s undersökning är förtroendevalda inom Sverigedemokraterna de som drabbas av flest hot –  nästan hälften uppger att de blivit utsatta för hot, våld eller trakasserier under år 2011.
• Även fötroendevalda från Miljöpartiet och Vänsterpartiet drabbas i högre utsträckning än genomsnittet, 18-20 procent säger att de utsatts under år 2011.
• Förtroendevalda inom Centerpartiet är minst utsatta. 11 procent uppger att de drabbats.

Enligt Brå är den typiske gärningsmannen en man som agerar ensam. Ibland handlar det om vad den utsatta uppfattar vara ”rättshaverister” eller personer med troliga psykiska problem.

Ladda ner hela rapporten ”Politikernas trygghetsundersökning” här.

De senaste dagarna har mycket handlat om näthat.
Avsnittet av ”Uppdrag Granskning” var skakande, men för många av oss som jobbar som journalister eller i andra offentliga yrken, och om man dessutom är kvinna, var det tyvärr ingenting nytt som kom fram i programmet.
Det är vardag, sorgligt nog.
Jag sökte nyss i min mejlbox på ord som ”gruppvåldtäkt” och ”hora” och ”fitta” och jag hade glömt, eller kanske snarare förträngt, hur många mejl med det innehållet jag faktiskt fått de senaste åren.
Hur många dödshot och hot om våldtäkt och gängmisshandel jag läst (och ibland fått skrikna i telefonluren) tills jag nästan inte längre reagerar på det.
Debatten som blossat upp efter programmet är viktig. Omfattningen har för många varit okänd. Nu diskuteras frågor som under alldeles för lång tid inte ställts.
Som, ska det behöva vara så här, att man ska vänja sig vid att kallas för en fitta som borde dö? Vad vill de där näthatarna? Vad är det som gör dem så otroligt, förbannat arga att de tappar koncepterna så pass att de önskar att en person de aldrig mött ska gängvåldtas, och gärna deras barn med när man ändå är igång?
Men det som nästan är allra sorgligast med detta är att det pågår dagligen och att hatet inte bara drabbar oss journalister eller de som styr.
Det drabbar även de som inte är offentliga personer.
Vi läser om det ofta. Tjejer som våldtas och sedan, som om det inte vore nog, förföljs på internet och kallas horor och lögnare.
Eller de som mobbas i skolan, där mobbningen numera även förföljer dem in i sovrummet via datorn.
Jag läser i Arbetarbladet om en 12-årig flicka som dödshotats via en film på Youtube.
12 år gammal och någon tycker att hon ska dö och att hela världen ska veta om det.
Ärendet utreds som förolämpning.
Kanske är det där man borde börja för att stävja det som bara verkar bli allt vanligare. Sätta rätt rubriceringar, kalla saker vid dess rätta namn. Benämna dödshot för olaga hot och inte som förolämpning eller ofredande. Inte lägga ner fall utan att ens ha läst igenom anmälan ordentligt, som i fallet med 21-åriga Julia som medverkade i ”Uppdrag Granskning” och som berättade om de tusentals vidriga kommentarer och rena hot hon fick motta på H&M:s hemsida. Börja ta hoten på allvar och inte förminska dem bara för att de uttalats över nätet.
Och kanske är även ett sätt att börja genom att tänka att bara för att yttrandefriheten ger dig rätt att säga att någon är äcklig och puckad måste du faktiskt inte göra det.
Ingen borde behöva vänja sig vid att kallas fula namn eller vid att få olika sätt de ska skadas eller mördas beskrivna.
Jag blir förbannad ibland över att jag nästan gör det ibland, vänjer mig. Att jag och mina kollegor och säkert många med oss ögnar mejlen, raderar dem och sedan försöker glömma dem fast det ju aldrig riktigt går. ”Lite skit får man räkna med”, säger vi. ”De flesta som hotar gör ju faktiskt inte allvar av hoten”, tröstar vi oss med. ”ALLA drabbas ju av det här, jag har det verkligen inte värst”, säger vi till varandra som att det gör saken mindre allvarlig.
Diskussioner är alltid bra, kritik kan man framföra, men det finns så många bättre sätt att göra det på än dessa:
”Hoppas själv att du har eller får barn som blir dödade eller lemlästade av en nyimpoterad muslim. Din svenskfientliga lilla fitta. Kom ut i verkligheten lilla höna.”
”Hoppas du möter nån olik snart Linda ……. du kan ju få lika trevligt som Elin (Krantz, ung kvinna som mördades i Göteborg) fick.”
”Ja du linda hur många ska dom här satans muslimerna få misshandla hota mörda våldta råna. Din satans vänster Hora. du och helin och regeringen borde ställas till svars för det dom gör. Ni borde arkubuseras.”

Jag både tror och hoppas att det finns tusentals bättre sätt.

Så här i början av ett nytt år görs bokslut över det gamla.
Även inom brottens värld.
Brottsförebyggande rådet (Brå) har nu kommit med sin rapport om året som gått.
I fjol, 2012, anmäldes färre brott än året innan – 1, 4 miljoner brott.
Visserligen är minskningen inte särskilt stor. Det handlar om 1 procent färre brott, eller 15 100 stycken än 2011.
De brott som minskar mest enligt Brottsförebyggande rådets statistik är skadegörelse och klotter mot kollektivtrafik.
Bedrägeribrotten är det brott som ökar mest. I fjol anmäldes 128 000 sådana fall och det handlar främst om bedrägerier över internet.

I dag presenterar SVT en intressant kartläggning över ungdomsbrottslighet som de gjort.
Det är lätt att ta för givet att de flesta ungdomsbrottslingar bor i någon av förorterna till våra största städer, men kartläggningen visar att några av de städer som har över 12 procent lagförda ungdomar är småstäder som Borås och Eskilstuna.
– Generellt så förknippar man slentrianmässigt ungdomsbrottslighet med storstadsområdena, riktigt så enkelt är det inte. Även när man tittar på utsatthet för brott så är inte skillnaderna i Sverige på något sätt dramatiska mellan storstad och landsbygd. Tittar vi på allvarliga brott som mord och dråp så är skillnaden nästan obefintlig, säger Sven Granath, kriminolog på Brotssförebyggande rådet (Brå) till SVT.

Läs mer om kartläggningen här: http://www.svt.se/nyheter/sverige/har-bor-sveriges-unga-brottslingar 

Fakta från Brå:

• 31 800 personer i åldern 15-20 år misstänktes för brott
• 29 700 lagföringsbeslut för personer i åldern 15-20 år
• 38 procent av de unga dömdes för olika stöldbrott

Siffrorna är från 2009

En av de mest grundläggande garantierna vi har för att säkerställa  rättssäkerheten i det svenska rättssystemet är offentlighetsprincipen.
Att media, och de åhörare som vill lyssna, kan ta del av all information i en rättegång, att de kan höra och se de åtalade och de som vittnar och inte bli hänvisade till det som eventuellt läcker ut från inblandade parter, att även insidan av en rättssal kan granskas, om inte garanterar så åtminstone främjar rättssäkerheten.
Ibland är det skäligt att rätten beslutar om stängda dörrar.
Som i sexualbrottsmål med unga förövare och offer.
Eller då ett vittne som ska höras är under 15 år.
Men däremellan ska rätten vara ytterst sparsmakad med sådana beslut.
I dag påbörjades rättegången mot den 37-åriga kvinna som står åtalad för brott mot griftefriden. Fallet har väckt stor uppmärksamhet och gett upphov till ett stort antal artiklar.
Det är så makabert och udda detta mål, att ingen media kan undgå att skriva om det. Åhörarbänkarna var därför fulla i sal 4 i dag.
Åklagarens sakframställan och förhöret med den åtalade kvinnan ägde, både rätt och som väntat, rum inför öppna dörrar.
Men när en av kvinnans väninnor skulle höras bestämde chefsrådman Henrik Winman att hennes vittnesmål skulle ske bakom stängda dörrar.
Kvinnan passerade 15 år för många år sedan. Fallet gäller brott mot griftefriden, inte sexualbrott. Hon har tidigare valt att tala med media. Till och med försvaret och den 37-åriga kvinnan ansåg att vittnesmålet skulle ske inför öppna dörrar.
Men rätten gick på åklagarens linje och valde att kasta ut alla åhörare .
Beslutet är mycket märkligt.
Så pass att Rättssäkerhetsorganisationen valt att JO-anmäla rättens beslut.
Vad än JO väljer att göra med anmälan så är den viktig.
Möjligheten att stänga salen för alla utomstående ska inte missbrukas.
Det vore ett hot mot rättssäkerheten.

Det blev livstids fängelse för Peter Mangs, 40.
Han döms för bland annat två mord och fem mordförsök.
Jag och Oisin är nere i Malmö och var på tingsrätten tillsammans med ett av dödsoffrens, Trez West Perssons, mamma.
Hon var lättad över straffet.
Men. Vi får nog räkna med en vända till i rätten för Mangs, mannen som kallats för den bortglömde terroristen och mördaren.
Han menar att han är oskyldig och hans advokat sa nyss att han utgår från att domen kommer att överklagas.
Inte många tror att det kommer att ändra mycket för Mangs utan att han troligtvis döms till livstid även där.
För målsägarna innebär det dock, oavsett utgången i hovrätten, ytterligare en påfrestning och att lösningen i fallet som redan tagit över två år kommer dröja ännu lite längre.

Om ni vill kan ni se ett tv-klipp med Jeanette Persson West, Trez mamma, och Mats Lassén, polisen som ledde utredningen om serieskytten i Malmö här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15818429.ab