I fjol inträffade 81 fall av dödligt våld. Det innefattar mord, dråp och dödsmisshandel.
81 fall. Alldeles för mycket givetvis, men ändå tio färre än året innan.
Nya siffror från Brottsförebyggande rådet visar att nivån 2011 är en av de lägsta noteringarna under de senaste tio åren.
Av dödsoffren i fjol var 69 procent män.
I 21 procent av fallen i fjol användes skjutvapen, framför allt i fall där offren var just män.
I bara ett av 17 fall där skjutvapen användes var offret en kvinna.
65 procent av de konstaterade fallen av dödligt våld skedde i något av storstadslänen Stockholm, Västra Götaland och Skåne.

Här kan du läsa hela rapporten.

Förhoppningsvis har du firat påsk, i lugn och ro.
Men tyvärr bryr sig sällan buset om röda dagar.
Här är lite av det som hänt under påskhelgen, runt om i landet.

Västra götaland:

I fredags hölls torgmöte på Kortedala torg. Nationaldemokraterna anordnade, efter den brutala misshandeln av Carl-Eric Cedvander, en protest ”mot dagens mångkulturella samhällsexperiment.”
Samtidigt anordnades en motdemonstration, med Rättvisepartiet Socialisterna i spetsen.
Polisen utlyste det hela som en särskild händelse men det hela gick relativt lugnt tillväga.
Polisen uppskattade efteråt att att cirka 500 mot-demonstranter befann sig på torget. Från Nationaldemokraternas sida, ja där slöt endast mellan 20-30 personer upp.

Blekinge:
Två män greps natten till i söndags misstänkta för olaga hot och utpressning av en restaurangägare i Ronneby.
Inte mycket är känt i fallet än, varken hur de utpressat restaurangägaren eller om några pengar betalades ut. Allt polisen säger just nu är att de båda männen är kända av polisen sedan tidigare.

Skåne:
En kvinna i 20-årsåldern överfölls och våldtogs tidigt på söndagsmorgonen.
Enligt polisen skedde våldtäkten på en innergård på Mäster Henriksgatan. Två män ska ha varit inblandade. En höll vakt samtidigt som den andre våldtog kvinnan.

Värmland:
I natt fick Tallhults motorstadion i Hagfors besök av tjuvar. Deras byte: ett kassaskåp.
Men enligt NWT ska skåpet endast innehållit några tusenlappar.

Norrbotten:
Tidigt i morse brann det på en flyktingförläggning i Boden. Det visade sig handla om flera bränder och de är enligt polisen anlagda. Ingen är gripen i nuläget.
– Det var tur att branden inte spred sig, säger länsvakthavande polisbefäl, Erik Kummu.

Jag har skrivit om fallet förut här på bloggen. Om mamman som förmådde sin då treårige son att röka och dricka.
Allting filmades och när man såg i skrift vad som sades där under julikvällen i fjol, på en balkong i Malmö, blev det tydligt hur pojken hetsades att dra halsbloss och klunka öl.
– Men dra då din…Dra då!
– Tänd igång för fan. Sätt fräs på fanskapet, hörs mamman säga på filmen.
Nu har fallet avgjorts.
Mamman, som förekommer under 15 avsnitt i belastningsregistret, döms för ofredande, narkotikabrott och olovligt anskaffande av alkoholdrycker till 100 dagsböter om 50 kronor.
Och treåringen och hans syskon, de är alla i ett nytt hem nu.

För tre månader sedan inleddes ”Operation Alfred” i Malmö, en operation som går ut på att lösa de olösta mordfallen och att öka tryggheten i en stad där morden och de kriminella nätverken ökat och växt den senaste tiden. En stad som fått öknamnet: Sveriges Chicago.
Insatsen kallas för en av Sveriges största polisinsatser någonsin. 300 personer från olika områden inom polisen och från olika län arbetar med Operation Alfred.
Vad gör man då? Man har bland annat ökat synligheten på gatorna med fler patruller, varje olöst mordfall har sin egen stab och polisen har även satt extra tryck mot övriga kriminella i Malmö.
Avsikten är att de kriminella ska få det så jobbigt som möjligt. Att störa dem i deras brottsliga verksamhet.
I dag, 3 månader senare, blev det dags att summera insatsen hittills.
– Jag tycker att den är lyckad. Det har blivit svårare att begå brott i Malmö, säger Mattias Sigfridsson på Skånepolisen som jobbar med insatsen.
Men för att få lättare överblick över vad som verkligen gjorts de senaste månaderna tar vi det i siffror:
• I fyra av de åtta dödskjutningarna i Malmö sitter nu misstänka gärningsmän frihetsberövade.
• Den anmälda brottsligheten under februari och mars i år har minskat med 21 procent från förra året. I februari-mars i fjol anmäldes 11878 brott. Samma period i år: 9341.
• 105 husrannsakningar i bostäder har gjorts och 494 husrannsakningar i fordon.
• 1232 visitationer har utförts.
• Mer än hälften av huvudfigurerna i Malmös kriminella värld, 39 av 72, har blivit delgivna misstanke om brott.
• 23 vapen och 839 patroner har beslagtagits och även 2,7 kilo knark samt tretton spelautomater.
• 150 personer totalt har blivit skäligen misstänkta för olika brott.
Operation Alfred” ska pågå året ut är tanken men polisen säger i dag att om det fortsätter lika bra så hoppas man kunna göra detta en längre tid.
Frågan är om inte varje stad i Sverige borde få besök av ”Operation Alfred”.

MÅLET: ATT STÖRA GÄNGEN

Målet med polisens långsiktiga insats är att förebygga ytterligare skjutningar, att gärningsmännen döms för brott och att tryggheten och säkerheten i Malmö säkerställs och upprätthålls.

Operation Alfred består av tre inriktningar – en utredande del, en trygghetsskapande del samt en insats med uppdrag att arbeta mot och störa grov organiserad brottslighet.

Operationen sker i nära samarbete med andra samhällsaktörer, såsom Malmö stad.

Operation Alfred döptes efter Alfreds namnsdag den 3 januari, dagen då beslutet för insatsen togs.

Vissa artiklar man skrivit vill man helst glömma. Andra minns man för alltid.
En händelse i dag fick mig att komma ihåg en kvinna jag intervjuade för länge sedan.
Men vi börjar från början.
Klockan 12.03 i dag larmades polisen till Rosengård i Malmö.
När de kom dit fann de en 38-årig brännskadad kvinna. I nuläget tyder det mesta på att en man som påträffades på adressen, enligt tidningen Skånskan kvinnans egen man, hällt en brandfarlig vätska på kvinnan och tänt eld. Han misstänks nu för försök till mord.
Det är inte många timmar sedan som larmet gick och vad som hände i lägenheten i Rosengård vet vi inte än. Inte heller varför.
Men pressmeddelandet på polisens hemsida får mig, trots det kortfattade och detaljfattiga innehållet, att tänka på Yvonne, en kvinna jag träffade för några år sedan.
Hon var en helt vanlig tvåbarnsmamma fram till morgonen den 26 augusti 2005.
Den dagen kom hennes ex-sambo hem till henne. Han ville veta om hon ångrat sig, om hon ville ta honom tillbaka.
När han sa nej tog han fram en bensindunk och hällde innehållet över Yvonne och deras 19 månader gamle gemensamma son.
Sedan tände han på.
– Min kropp knastrade. Jag tänkte: nu dör jag, berättade Yvonne.
Yvonne och hennes son överlevde mirakulöst. Men spåren efter det som hänt var tydliga i hennes ansikte och på 69 procent av hennes kropp.
Jag minns hur hon visade sina händer där flera fingrar amputerats. Hennes händer hade skadats så svårt när hon desperat försökte släcka elden på sin brinnande son.
Yvonne är långt ifrån den enda kvinna som råkat ut för detta, som skadats av mannen hon en gång älskade. Något hon själv var medveten om.
– Jag vill säga till andra kvinnor att man ska ta kontakt med någon, kanske en kvinnojour, om det är en obehaglig separation. Jag hade aldrig kunnat ana att det skulle gå så här illa, jag hade aldrig tänkt tanken, sa hon då.
Vad son hänt i Rosengård i dag vet vi som sagt ännu inte.
Men personligen kommer jag aldrig att glömma Yvonne.

12 dagar sedan: ett torg i Kortedala. Det är eftermiddag, människor promenerar omkring och det är en helt vanlig marsdag.
En 61-årig man har tagit hunden med sig för att handla mat. De ska gå hem.
Men några minuter senare ligger mannen på marken. Han är medvetslös och hans skador är livshotande.
Vad som hänt är ännu inte helt utrett. Sju unga pojkar mellan 14-16 år är i nuläget misstänkta för försök till mord på den 61-årige mannen och de nekar alla till brott.
Det polisen hittills kommit fram till är att våldet mot mannen, det besinningslösa och råa våldet som de beskriver det, verkar ha kommit helt oprovocerat och utan förvarning.
Något så enkelt som att mannen frågade ungdomarna om någon av dem rört hans hund, Barney, när han själv var inne på mataffären misstänks ha räckt för att han skulle attackeras av sju-åtta pojkar i nedre tonåren.
Våldet var grovt. Det var sparkar och slag och våldet fortsatte efter att mannen fallit medvetslös till marken.
Ingen vet om han kommer att vakna igen.

Fallet är fruktansvärt. Att en man nära dödas på ett torg fullt med människor, utan anledning, en vanlig dag i mars, av pojkar som skulle kunna vara hans barnbarn.
Men trots vad som sprids på nätet i efterdyningarna av det som hänt, trots det man lätt kan tro när man läser om fall som detta, så är det extremt ovanligt.
Siffror från Brottsförebyggande rådet visar att våld som ungdomar mellan 15-17 år  utövar mot de som är äldre än dem själva faktiskt minskar.
2010 var 1259 ungdomar misstänkta för våld mot någon i åldern 18 år och uppåt.
I fjol hade siffran minskat till 1000.
Och enligt Felipe Estrada, professor på kriminologis institutionen, är fallet i Kortedala nära unikt. Yngre män är visserligen överrepresenterade i våldsstatistiken men oftast riktar sig ungdomars våld mot andra ungdomar.
En rå misshandel som denna, mitt på dagen utan alkohol inblandat, hör till en försvinnande liten del.
En polisman som uttalat sig om fallet säger att problemen med ungdomsgäng ökat i Kortedala-området. Han tror att orsaken är det ökande utanförskapet i Sverige, och de sociala skillnaderna mellan oss.
Forskning stödjer den teorin.
De ungdomar som begår grova brott har ofta en bakgrund av social utsatthet. Misslyckande i skolan. Kanske frånvarande föräldrar.
Det är inte på något sätt en ursäkt. Men det är en förklaring och kanske en ledtråd till hur man ska kunna förhindra liknande brott.
Och lika sorgligt som fallet i Kortedala är – är det lyckligtvis ovanligt.

Siffor från 2009 från Brå:

• 31 800 personer i åldern 15-20 år misstänktes för brott
• 29 700 lagföringsbeslut för personer i åldern 15-20 år
• 38 procent av de unga dömdes för olika stöldbrott
• 1 person under 18 år dömdes till fängelse — de allra flesta för ungdomsvård

Det är  stor skillnad i hur bra de olika länspolismyndigheterna i Sverige är på att klara upp brott.
Bor du i Stockholms län till exempel är det minst chans att någon grips för brottet.
2010 lyckades Stockholmspolisen bara knyta en misstänkt till brottet i 15 procent av alla anmälda brottsärenden, en personuppklaring som är den lägsta i landet. I Östergötland däremot – där klarades samma år 24 procent, eller nästan vart fjärde brott, upp.
För att bli bättre i alla län, och få en jämnare uppklarningsprocent, föreslås därför att Rikspolisstyrelsen, de 21 polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) slås ihop till en myndighet – Polismyndigheten.
Blir förslaget verklighet  blir den nya Polismyndigheten Sveriges största myndighet.
– Jag välkomnar förslaget. Att samla hela Polisen i en myndighet ger oss bättre förutsättningar att klara vårt uppdrag, att minska brottsligheten och öka tryggheten. Vi kan bli mer flexibla, får en tydligare ledningsstruktur och kan använda resurserna bättre, säger rikspolischef Bengt Svenson om förslaget.
I dag arbetar över 28 000 personer, varav nästan 8 000 civila, inom polisen.

Ryktena om den skånske polischefen florerade under lång tid innan han anmäldes.
De gjorde gällande att han ofta talade nedsättande om kvinnor och att han tafsade på kvinnliga kollegor.
Bland lokalvårdarna var mannen ökänd. Trots att det var tydligt utsatt i herrarnas duschrum vilka tider det städades på dagen stod mannen ofta där, naken, när kvinnorna kom in för att jobba.
Han gjorde aldrig några försök att skyla sig. Eller som tingsrätten skriver i sin dom: ”Han har demonstrativt visat upp sitt könsorgan.”
Trots att han fick flera tillsägningar att hans beteende uppfattades som obehagligt fortsatte han.
I går dömdes han av Malmö tingsrätt för ofredande och sexuellt ofredande.
Han får inte bara dagsböter – han förlorar även sitt jobb.
De åtta drabbade kvinnorna, som alla varit underställda polismannen, har i förhör beskrivit hur han tagit på dem. Kommit fram och oombedd masserat deras axlar och ovansidan av deras bröst, och fortsatt även efter att de sagt till honom.
En kvinna kallade han för ”ett elakt stycke” när hon sa till honom att hon inte ville bli vidrörd.
Polischefen själv har nekat till brott och gett olika förklaringar till det som hänt, förklaringar som tingsrätten inte finner trovärdiga.
Det är normalt tillåtet att vidröra sina kollegor eller att vara naken i ett duschrum.
Men det handlar om hur man gör det och hur den andre personen uppfattar det.
Sker det inte på lika villkor är det inte längre okej, eller för den delen lagligt.
Tingsrätten menar att polischefen visat ett mönster i sitt beteende. Hans enda avsikt måste ha varit att få kvinnorna, som alla har haft lägre befattning än han själv, att känna sig besvärade menar de.
De åtta kvinnorna i målet har alla vittnat om det stora obehag han fick dem att känna.
Därför ska han dömas.

Fotnot: Just nu pågår även en utredning om en annan polisman i Skåne som misstänks för hets mot folkgrupp efter att han skrivit rasistiska inlägg på Facebook. Läs mer här.

Förra veckan inleddes rättegången om den uppmärksammade gruppvåldtäkten i Mariannelund.
Jönköpings helt nybyggda tingshus fylldes snart av media och i den sterila rättssalen satt de åtta männen på långa rader bredvid sina advokater.
Till vänster satt den 29-åriga tvåbarnsmamman som enligt åtalet var den som utsattes för det där nästan otänkbara – en våldtäkt utförd av de åtta åtalade männen och som pågick under flera timmar.
Med huvudet böjt och håret dolt under en huva tvingades kvinnan under flera timmar lyssna inte bara på åklagarens detaljerade berättelse av det han menar hände henne den där natten i december, utan även på de åtalade männens advokater och deras versioner.
Hur några av männen erkände att de visst haft samlag med kvinnan ”men det var helt frivilligt”. Och hur några av de andra männen påstod att de inte gjort något, och heller inte sett eller hört.
Den 29-åriga kvinnan, liksom vi andra, fick sitta där och på storbildsskärmar inne i salen se hennes kläder på fotografier från förundersökningen. På de avfotograferade kläderna hade de ställen där olika slags sekret hittats ringats in med pedagogiska små numreringar.
Sperma på den rutiga skjortan där. En blodfläck på de blå jeansen här. Kvinnans kläder berättade på ett torrt men skrämmande vis vad som misstänks ha hänt henne den där kvällen.
Fler bilder på storbildsskärmarna: Foton tagna med en mobilkamera en stund innan den misstänkta våldtäkten inleddes. Kvinnan ler, männen med. De ser alla ut att ha det roligt i det spartanskt möblerade rummet i Mariannelund.
I bakgrunden syns sängen där det misstänkta övergreppet sedan ägde rum.
Kvinnan har i förhör berättat hur attacken kom plötsligt. Utan förvarning slet några av männen ner henne på sängen och drog av hennes kläder.
Man behöver inte vara drabbad av sexualbrott själv för att få ont i magen bara av att tänka på hur det måste ha känts att sitta där i rättssalen förra veckan, 8 mot 1.
På ena sidan, åtta män som hävdar en sak. Att kvinnan själv ville. Att hon inledde allting själv.
På andra sidan, en tvåbarnsmamma som enligt sitt målsägarbiträde mått så dåligt efter händelsen att hon inte vågat sova själv. Att hon haft sådana fysiska besvär av gruppvåldtäkten att hon för en period tvingades sitta i rullstol.
I jobbet som rättsreporter blir det en hel del farande runt i Sverige till olika tingsrätter. Man bevakar alla möjliga fall.
Men ett av de svåraste fallen att bevaka, både ur skriftlig och personlig synpunkt, är just sexualbrott.
Det är sällan de åtalade erkänner. Ofta är bevisningen svagare än i till exempel mordfall. Mycket av den tekniska bevisningen kan skyllas på: vi hade sex men hon ville faktiskt.
I slutändan handlar mycket om offrets ord mot de åtalades.
Offren tvingas förklara exakt hur mycket de faktiskt drack den där kvällen. Kysste han/hon verkligen inte någon av gärningsmännen innan eller dansade de inte lite tätt?
Kvinnan i Mariannelundfallet har sagt att hur jobbigt det än är att sitta i rättssalen är det viktigaste för henne att männen ställs till svars för det som hände.
Vad som har hänt är ännu inte bevisat men den 29-åriga kvinnans mod är det.
För hon har rätt, hur jobbigt det än är måste gärningsmännen ställas till svars.

En av de märkligaste krimnyheterna den senaste tiden måste vara den om att tvillingar löper mindre risk att hamna i  brottslighet.
Att det görs forskning om det mesta visste man väl redan men att det gjorts det om tvillingars benägenhet att hamna i kriminalitet och missbruk hade jag inte kunnat ana.
En svensk undersökning som gjorts på 13 400 tvillingar födda under åren 1973-1981 visar att risken för att dömas för ett brott är 18 procent lägre än hos andra i befolkningen. Särskilt låg är risken att en tvilling ska begå våldsbrott – 21 procent lägre. Ser man på domar och vård för narkotikamissbruk är risken för tvillingarna också 21 procent lägre.
Glada nyheter för alla tvillingföräldrar med andra ord.