I dag dömdes en kvinna för att ha mördat sin kärleksrival samtidigt som två andra kvinnor häktades, misstänkta för inblandning i ett annat mord.
Dessa fall är, av två skäl, mycket ovanliga.
Statistiken lär oss att bara var tionde mord utförs av en kvinna. Det ser ungefär likadant ut år efter år, årtioende efter årtionde.
Hur ska vi då kunna förklara de senaste dagarna? I går anhölls en kvinna i Malmö misstänkt för att ha mördat sin man. Och i dag häktades i samma stad två kvinnor som på sannolika skäl tros ha beställt ett mord.
Och som om det inte vore nog med detta så dömdes en kvinna nu på förmiddagen till 14 års fängelse av Helsingborgs tingsrätt för att ha huggit ihjäl sin kvinnliga kärleksrival.
Är detta den ökande jämställdhetens baksida, att kvinnor tar efter männens absolut sämsta sidor och börjar närma sig i mordstatistiken?
Nej, givetvis inte. De här morden har inget med varandra att göra. Det är en slump att de är aktuella samtidigt. Lika mycket en slump som att de alla har inträffat i Skåne.
Det är alltså ännu mycket ovanligt med kvinnliga mördare. De aktuella brotten är ovanliga i ytterligare bemärkelse. När kvinnor mördar så har de i regel förlorat förståndet och dödar sina barn. Eller så lever de i missbrukarrelationer och dödar någon som själv utsatt dem för våld. Det innehåller ofta ett mått av självförsvar och leder för det mesta till fällande dom för dråp, inte mord.
Oisín Cantwell

Sune Reinhold, Solnas sparkade stadsdirektör, fälldes i dag för mutbrott i det stora arenamålet.
Övriga fem åtalade, däribland kommunens tidigare kommunalråd Lars-Erik Salminen, friades däremot från åtalet om bestickning.
Reinhold döms  till böter för att ha ”begärt eller lovat utlovas otillbörlig belöning” samt för att ha tagit emot 375 000 i mutor. Det är, trots den fällande domen, delvis en framgång för honom: åklagaren har hävdat att han tog emot nästan en miljon i mutor.
För att någon ska ha tagit emot en muta krävs naturligtvis att någon eller några betalat ut den. Det kallas bestickning. Men även detta brott måste bevisas och Solna tingsrätt anser inte att det är bevisat att de fem medåtalade gjort sig skyldiga till det.
Det ambitiösa åtalet är således en liten framgång för chefsåklagare Alf Johansson. Men också en stor motgång.

Offer för brott ska i framtiden inte få sina skadestånd prutade.
Den nya brottsskadelagen innehåller bland annat denna utmärkta förbättring.
Brottsoffermyndighetens kanske viktigaste uppgift är att se till att brottsoffer får det skadestånd som gärningsmannen inte kan betala eller om försäkring saknas.
Det har fungerat lite si och så: myndigheten har haft möjlighet att strunta i det skadestånd domstol har beslutat om och själv avgöra hur mycket som ska betalas.
Ta Ingrid, mamma till 19-åriga Cajsa Jonsson som för några år sedan blev mördad i Norrköping. Mannen som våldtog och mördade henne dömdes till livstids fängelse och att betala 175 869 kronor i skadestånd till mamman och ett lägre skadestånd till den unga kvinnans tre syskon.
På tok för högt, ansåg myndigheten och skrev efter nästan tre års grubblande ner mammans ersättning till en knapp fjärdedel, 39 941 kronor. Syskonen fick ingenting.
Det finns många andra exempel på hur skadestånd prutas, en prutning som knappast gagnar människors tilltro till rättssamhället.
Men i det betänkande som i dag lämnas över till regeringen föreslås en förändring av detta missförhållande. Myndigheten ska helt enkelt ”som huvudregel” följa domstolens beslut. Det vill säga: egna bedömningar får ni göra endast i undantagsfall.
Dessutom höjs basbeloppen för brottsskadersättning, vilket i praktiken innebär höjda skadestånd.
Detta är ett utmärkt förslag och det skulle förvåna om regeringen går emot det.

Det råder ingen tvekan om att en mördad persons klasstillhörighet kan ha betydelse för hur han eller hon skildras i journalistiken.
Titta bara på vilka detaljer Expressen har valt att satsa på i rubriker och nedryckare i berättelsen om den mördade mannen i vad som har kallats ”Sveriges värsta grannfejd”.
Bakgrunden är välkänd och ser ut som följande:
Byn Vojakkala i Tornedalen har i över 20 år plågats av en mycket brutal och komplicerad konflikt mellan en romsk familj och några andra invånare.
Nu har grannen Esa Rano hittats mördad. Medlemmar i familjen har tidigare dömts för att försökt döda denne man som sannerligen inte själv var guds bästa barn. Dömd bland annat för dråp samt brott riktade mot familjen.
Om mordet är det senaste kapitlet i denna hemska följetong eller inte återstår att se, så låt oss lämna den och i stället titta på hur brottet har skildrats.
Expressen hade följande rubrik och nedryck i tidningen i går:
Mördad i hemmet
Esa, 51, överlevde yxattack – hittades med kula i huvudet samma dag som han skulle köpa apor.
För säkerhets skull återfanns även de tilltänkta husdjuren i första meningen i ingressen.

På hemsidan gick redigeraren ännu längre och gick redan i rubriken på aporna.
Är då det planerade inköpet så viktigt i detta kriminalfall att det är journalistiskt relevant att satsa på det i rubriken? Naturligtvis inte. Det är ju inte som att var på väg att köpa vapen för att han en tid känt sig hotad, vilket onekligen hade haft betydelse i sammanhanget.
Det finns ett annat skäl. Det är en lustig detalj. Höhö, gubben skulle köpa apor.
Vilket leder till ytterligare en fråga: skulle rubriken se likadan ut om det var en direktör med fyra miljoner i årsinkomst och våning på Strandvägen som mördades?
Jag är beredd att satsa tusen spänn på att aporna skulle återfinnas först ganska långt ner i texten om så var fallet. För det skulle definitivt vara med: journalistik med detaljer är bättre än journalistik utan detaljer.
Det finns med andra ord ett klassperspektiv i nyhetsvärderingen.  Människor i socialgrupp 42 tenderar att inte mötas  med samma respekt som människor i socialgrupp 1. Av media, lika  som av till exempel myndigheter.
En smutsig konflikt bland marginaliserade människor i en liten by  som möjligen har lett till mord reduceras till flåsgarvig underhållning. Möjligen omedvetet av redaktörerna.
Nu kanske ni tror att jag skriver det här för att jag som journalist på Aftonbladet vill ge mig på värsta konkurrenten. Så är inte fallet. Expressen är en utmärkt tidning och det händer att även min egen tidning tappar omdömet. För övrigt fanns aporna med även i Aftonbladet, men på den plats där de hör hemma, långt ner i texterna.
Inte heller är det så att det skulle vara någon skillnad på folk och folk  uteslutande i kvällspressen. Jag skulle kunna rabbla exempel ur våra tjusiga morgontidningar och ännu tjusigare nyhetsprogram i svt och sr.
Expressen och aporna är ingen stor skandal. Men det är ett sorgligt exempel på hur journalister på de stora redaktionerna ibland blir blinda för vad de håller på med.

19-årig kvinna mördad i Landskrona. Om detta skriver jag här.

Att en av domarna tvingas lämna Breivik-målet redan den andra rättegångsdagen var det enda rimliga beslutet.
Rätten måste framstå som opartisk, även i ett mål där det inte råder någon tvekan om att rätt person är åtalad.
Nämndemannen skrev dagen efter terrordåden i Oslo att dödsstraff var det enda rätta straffet för gärningsmannen. En mänskligt sett inte obegriplig känsla som han delade med många, men som i ljuset av att han nu sitter som domare blir problematisk.
När nu domaren på morgonen frågade åklagare och försvarsadvokater om deras åsikter om nämndemannen, och båda parter ansåg att dennes förtroende var förbrukat, fanns det inget utrymme kvar för domaren.
För en domstol som tar kravet på neutralitet på allvar var inget annat beslut möjligt.

Rättegången om den kidnappade miljonären inleddes igår.

I dag gör jag något så ovanligt som att skriva på Aftonbladets kultursidor, om Martin Schibbye och Johan Persson , de två svenska journalisterna som dömts till elva års fängelse för brott de inte har begått.
Om detta kan ni läsa här. Eller ännu hellre: Köp magasinet Filter, som i ett specialnummer publicerar sex reportage av Martin och Johan. Intäkterna går till deras stödförening.

Om detta skriver jag idag.

Att nya rättspsykiatriker kommer fram till att Anders Behring Breivik är frisk innebär att rättegången i allt väsentligt kommer att bli en strid mellan experter.
Domstolen kommer inte få det lätt med att bestämma sig för om terroristen ska dömas till fängelse eller lämnas över till vården.
Det skulle vid en första anblick kunna te sig som att allt är en stor röra: några rättspsykiatriker anser att Breivik är otillräknelig, att han lider av paranoid schizofreni, andra att han är tillräckligt frisk för att dömas till fängelse.
Men rättspsykiatriska undersökningar är ingen exakt vetenskap och då massmördaren knappast är galen i ordets vardagliga betydelse är det inte märkligt att slutsatserna kan bli så diametralt olika.
För åklagarna betyder inte dagens besked särskilt mycket. De har i sin stämningsansökan skrivit att Breivik bör överlämnas till vård vid fällande dom, men samtidigt reserverat sig för vad den nya psykutredningen kommer fram till.
Det kommer emellertid bli en annorlunda rättegång. Breiviks skuld till de två terrordåden råder det ingen tvekan om: domstolen kommer inte fästa någon vikt vid dennes nosens om att han försökte rädda Norge.
Målet kommer i allt väsentligt bli en diskussion mellan olika rättspsykiatriker och olika psykiatriska diskussioner.
Och vad än domstolen kommer fram till så lär beslutet bli föremål för häftig debatt.