I fjol inträffade 81 fall av dödligt våld. Det innefattar mord, dråp och dödsmisshandel.
81 fall. Alldeles för mycket givetvis, men ändå tio färre än året innan.
Nya siffror från Brottsförebyggande rådet visar att nivån 2011 är en av de lägsta noteringarna under de senaste tio åren.
Av dödsoffren i fjol var 69 procent män.
I 21 procent av fallen i fjol användes skjutvapen, framför allt i fall där offren var just män.
I bara ett av 17 fall där skjutvapen användes var offret en kvinna.
65 procent av de konstaterade fallen av dödligt våld skedde i något av storstadslänen Stockholm, Västra Götaland och Skåne.

Här kan du läsa hela rapporten.

Förhoppningsvis har du firat påsk, i lugn och ro.
Men tyvärr bryr sig sällan buset om röda dagar.
Här är lite av det som hänt under påskhelgen, runt om i landet.

Västra götaland:

I fredags hölls torgmöte på Kortedala torg. Nationaldemokraterna anordnade, efter den brutala misshandeln av Carl-Eric Cedvander, en protest ”mot dagens mångkulturella samhällsexperiment.”
Samtidigt anordnades en motdemonstration, med Rättvisepartiet Socialisterna i spetsen.
Polisen utlyste det hela som en särskild händelse men det hela gick relativt lugnt tillväga.
Polisen uppskattade efteråt att att cirka 500 mot-demonstranter befann sig på torget. Från Nationaldemokraternas sida, ja där slöt endast mellan 20-30 personer upp.

Blekinge:
Två män greps natten till i söndags misstänkta för olaga hot och utpressning av en restaurangägare i Ronneby.
Inte mycket är känt i fallet än, varken hur de utpressat restaurangägaren eller om några pengar betalades ut. Allt polisen säger just nu är att de båda männen är kända av polisen sedan tidigare.

Skåne:
En kvinna i 20-årsåldern överfölls och våldtogs tidigt på söndagsmorgonen.
Enligt polisen skedde våldtäkten på en innergård på Mäster Henriksgatan. Två män ska ha varit inblandade. En höll vakt samtidigt som den andre våldtog kvinnan.

Värmland:
I natt fick Tallhults motorstadion i Hagfors besök av tjuvar. Deras byte: ett kassaskåp.
Men enligt NWT ska skåpet endast innehållit några tusenlappar.

Norrbotten:
Tidigt i morse brann det på en flyktingförläggning i Boden. Det visade sig handla om flera bränder och de är enligt polisen anlagda. Ingen är gripen i nuläget.
– Det var tur att branden inte spred sig, säger länsvakthavande polisbefäl, Erik Kummu.

Jag har skrivit om fallet förut här på bloggen. Om mamman som förmådde sin då treårige son att röka och dricka.
Allting filmades och när man såg i skrift vad som sades där under julikvällen i fjol, på en balkong i Malmö, blev det tydligt hur pojken hetsades att dra halsbloss och klunka öl.
– Men dra då din…Dra då!
– Tänd igång för fan. Sätt fräs på fanskapet, hörs mamman säga på filmen.
Nu har fallet avgjorts.
Mamman, som förekommer under 15 avsnitt i belastningsregistret, döms för ofredande, narkotikabrott och olovligt anskaffande av alkoholdrycker till 100 dagsböter om 50 kronor.
Och treåringen och hans syskon, de är alla i ett nytt hem nu.

För tre månader sedan inleddes ”Operation Alfred” i Malmö, en operation som går ut på att lösa de olösta mordfallen och att öka tryggheten i en stad där morden och de kriminella nätverken ökat och växt den senaste tiden. En stad som fått öknamnet: Sveriges Chicago.
Insatsen kallas för en av Sveriges största polisinsatser någonsin. 300 personer från olika områden inom polisen och från olika län arbetar med Operation Alfred.
Vad gör man då? Man har bland annat ökat synligheten på gatorna med fler patruller, varje olöst mordfall har sin egen stab och polisen har även satt extra tryck mot övriga kriminella i Malmö.
Avsikten är att de kriminella ska få det så jobbigt som möjligt. Att störa dem i deras brottsliga verksamhet.
I dag, 3 månader senare, blev det dags att summera insatsen hittills.
– Jag tycker att den är lyckad. Det har blivit svårare att begå brott i Malmö, säger Mattias Sigfridsson på Skånepolisen som jobbar med insatsen.
Men för att få lättare överblick över vad som verkligen gjorts de senaste månaderna tar vi det i siffror:
• I fyra av de åtta dödskjutningarna i Malmö sitter nu misstänka gärningsmän frihetsberövade.
• Den anmälda brottsligheten under februari och mars i år har minskat med 21 procent från förra året. I februari-mars i fjol anmäldes 11878 brott. Samma period i år: 9341.
• 105 husrannsakningar i bostäder har gjorts och 494 husrannsakningar i fordon.
• 1232 visitationer har utförts.
• Mer än hälften av huvudfigurerna i Malmös kriminella värld, 39 av 72, har blivit delgivna misstanke om brott.
• 23 vapen och 839 patroner har beslagtagits och även 2,7 kilo knark samt tretton spelautomater.
• 150 personer totalt har blivit skäligen misstänkta för olika brott.
Operation Alfred” ska pågå året ut är tanken men polisen säger i dag att om det fortsätter lika bra så hoppas man kunna göra detta en längre tid.
Frågan är om inte varje stad i Sverige borde få besök av ”Operation Alfred”.

MÅLET: ATT STÖRA GÄNGEN

Målet med polisens långsiktiga insats är att förebygga ytterligare skjutningar, att gärningsmännen döms för brott och att tryggheten och säkerheten i Malmö säkerställs och upprätthålls.

Operation Alfred består av tre inriktningar – en utredande del, en trygghetsskapande del samt en insats med uppdrag att arbeta mot och störa grov organiserad brottslighet.

Operationen sker i nära samarbete med andra samhällsaktörer, såsom Malmö stad.

Operation Alfred döptes efter Alfreds namnsdag den 3 januari, dagen då beslutet för insatsen togs.

De allvarligt  psykiskt sjuka ska inte kunna dömas för brott.
Psykiatriutredningens förslag, som läggs fram i dag, är intellektuellt hederligt.
Utredarna har sedan 2008 arbetat med en översyn av lagen om rättspsykiatrisk vård och har fått sin deadline uppskjuten flera gånger.
I dag läggs det mycket intressanta betänkandet fram för socialminister Göran Hägglund. Utredarna föreslår bland annat att tvångsvårdslagarna om rättspsykiatrisk vård och lagen om psykiatrisk vård avskaffas och att lagstiftningen samlas i en enda ny lag.
Detta är en logisk följd av att tillräknelighet, det vill säga att personen är något så när mentalt frisk, föreslås bli ett krav för att en gärning ska anses vara ett brott.
Annorlunda uttryckt: den som är helt tokig och slår ihjäl någon kommer inte att ha begått ett brott.
Detta är en modig tanke som kommer bli mycket omdebatterad. Själv finner jag den rimlig: de som är så psykiskt sjuka att de inte kan ta ansvar för sina handlingar ska inte heller dömas för brott.
Så här såg vår lagstiftning ut en gång i världen. Så här ser det ut i de flesta anständiga rättsstaterna.
Förslaget innebär dock inte att vi  kommer att ha psykiskt sjuka våldsbrottslingar rännande runt på våra gator. De kommer även i framtiden kunna dömas till tvångsvård.
Den enda skillnaden är att det inte kommer att vara som straff för brott.
Förslaget är en utmaning för oss alla.

Vissa artiklar man skrivit vill man helst glömma. Andra minns man för alltid.
En händelse i dag fick mig att komma ihåg en kvinna jag intervjuade för länge sedan.
Men vi börjar från början.
Klockan 12.03 i dag larmades polisen till Rosengård i Malmö.
När de kom dit fann de en 38-årig brännskadad kvinna. I nuläget tyder det mesta på att en man som påträffades på adressen, enligt tidningen Skånskan kvinnans egen man, hällt en brandfarlig vätska på kvinnan och tänt eld. Han misstänks nu för försök till mord.
Det är inte många timmar sedan som larmet gick och vad som hände i lägenheten i Rosengård vet vi inte än. Inte heller varför.
Men pressmeddelandet på polisens hemsida får mig, trots det kortfattade och detaljfattiga innehållet, att tänka på Yvonne, en kvinna jag träffade för några år sedan.
Hon var en helt vanlig tvåbarnsmamma fram till morgonen den 26 augusti 2005.
Den dagen kom hennes ex-sambo hem till henne. Han ville veta om hon ångrat sig, om hon ville ta honom tillbaka.
När han sa nej tog han fram en bensindunk och hällde innehållet över Yvonne och deras 19 månader gamle gemensamma son.
Sedan tände han på.
– Min kropp knastrade. Jag tänkte: nu dör jag, berättade Yvonne.
Yvonne och hennes son överlevde mirakulöst. Men spåren efter det som hänt var tydliga i hennes ansikte och på 69 procent av hennes kropp.
Jag minns hur hon visade sina händer där flera fingrar amputerats. Hennes händer hade skadats så svårt när hon desperat försökte släcka elden på sin brinnande son.
Yvonne är långt ifrån den enda kvinna som råkat ut för detta, som skadats av mannen hon en gång älskade. Något hon själv var medveten om.
– Jag vill säga till andra kvinnor att man ska ta kontakt med någon, kanske en kvinnojour, om det är en obehaglig separation. Jag hade aldrig kunnat ana att det skulle gå så här illa, jag hade aldrig tänkt tanken, sa hon då.
Vad son hänt i Rosengård i dag vet vi som sagt ännu inte.
Men personligen kommer jag aldrig att glömma Yvonne.

12 dagar sedan: ett torg i Kortedala. Det är eftermiddag, människor promenerar omkring och det är en helt vanlig marsdag.
En 61-årig man har tagit hunden med sig för att handla mat. De ska gå hem.
Men några minuter senare ligger mannen på marken. Han är medvetslös och hans skador är livshotande.
Vad som hänt är ännu inte helt utrett. Sju unga pojkar mellan 14-16 år är i nuläget misstänkta för försök till mord på den 61-årige mannen och de nekar alla till brott.
Det polisen hittills kommit fram till är att våldet mot mannen, det besinningslösa och råa våldet som de beskriver det, verkar ha kommit helt oprovocerat och utan förvarning.
Något så enkelt som att mannen frågade ungdomarna om någon av dem rört hans hund, Barney, när han själv var inne på mataffären misstänks ha räckt för att han skulle attackeras av sju-åtta pojkar i nedre tonåren.
Våldet var grovt. Det var sparkar och slag och våldet fortsatte efter att mannen fallit medvetslös till marken.
Ingen vet om han kommer att vakna igen.

Fallet är fruktansvärt. Att en man nära dödas på ett torg fullt med människor, utan anledning, en vanlig dag i mars, av pojkar som skulle kunna vara hans barnbarn.
Men trots vad som sprids på nätet i efterdyningarna av det som hänt, trots det man lätt kan tro när man läser om fall som detta, så är det extremt ovanligt.
Siffror från Brottsförebyggande rådet visar att våld som ungdomar mellan 15-17 år  utövar mot de som är äldre än dem själva faktiskt minskar.
2010 var 1259 ungdomar misstänkta för våld mot någon i åldern 18 år och uppåt.
I fjol hade siffran minskat till 1000.
Och enligt Felipe Estrada, professor på kriminologis institutionen, är fallet i Kortedala nära unikt. Yngre män är visserligen överrepresenterade i våldsstatistiken men oftast riktar sig ungdomars våld mot andra ungdomar.
En rå misshandel som denna, mitt på dagen utan alkohol inblandat, hör till en försvinnande liten del.
En polisman som uttalat sig om fallet säger att problemen med ungdomsgäng ökat i Kortedala-området. Han tror att orsaken är det ökande utanförskapet i Sverige, och de sociala skillnaderna mellan oss.
Forskning stödjer den teorin.
De ungdomar som begår grova brott har ofta en bakgrund av social utsatthet. Misslyckande i skolan. Kanske frånvarande föräldrar.
Det är inte på något sätt en ursäkt. Men det är en förklaring och kanske en ledtråd till hur man ska kunna förhindra liknande brott.
Och lika sorgligt som fallet i Kortedala är – är det lyckligtvis ovanligt.

Siffor från 2009 från Brå:

• 31 800 personer i åldern 15-20 år misstänktes för brott
• 29 700 lagföringsbeslut för personer i åldern 15-20 år
• 38 procent av de unga dömdes för olika stöldbrott
• 1 person under 18 år dömdes till fängelse — de allra flesta för ungdomsvård

Det är  stor skillnad i hur bra de olika länspolismyndigheterna i Sverige är på att klara upp brott.
Bor du i Stockholms län till exempel är det minst chans att någon grips för brottet.
2010 lyckades Stockholmspolisen bara knyta en misstänkt till brottet i 15 procent av alla anmälda brottsärenden, en personuppklaring som är den lägsta i landet. I Östergötland däremot – där klarades samma år 24 procent, eller nästan vart fjärde brott, upp.
För att bli bättre i alla län, och få en jämnare uppklarningsprocent, föreslås därför att Rikspolisstyrelsen, de 21 polismyndigheterna och Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) slås ihop till en myndighet – Polismyndigheten.
Blir förslaget verklighet  blir den nya Polismyndigheten Sveriges största myndighet.
– Jag välkomnar förslaget. Att samla hela Polisen i en myndighet ger oss bättre förutsättningar att klara vårt uppdrag, att minska brottsligheten och öka tryggheten. Vi kan bli mer flexibla, får en tydligare ledningsstruktur och kan använda resurserna bättre, säger rikspolischef Bengt Svenson om förslaget.
I dag arbetar över 28 000 personer, varav nästan 8 000 civila, inom polisen.

Säkerhetspolisen har tagit över utredningen om huruvida någon på Totalförsvarets forskningsinstitut gjort sig skyldig till brott i samband med vapenaffärer med Saudiarabien.
Det avslöjade Tomas Lindstrand, chefsåklagare vid kammaren för säkerhetsmål, i dag.
När FOI i förra veckan polisanmälde sig själv inledde vice chefsåklagare Agnetha Hilding Qvarnström en förundersökning om misstänkt trolöshet mot huvudman.
Att chefsåklagaren nu tar över utredningen är möjligen en signal om att åklagarmyndigheten gett ärendet högsta prioritet.
Anledningen till att det är Säpo som i praktiken sköter utredningen beror, skriver Lindstrand, på att ”FOI:s verksamhet ingår i totalförsvaret och att det därför är möjligt att utredningen kommer i kontakt med uppgifter eller omständigheter som rör Sveriges säkerhet”.

Att hovrätten skärpte straffet betydligt för mannen som slog ihjäl sin hustru är utmärkt.
Tingsrätten bortsåg i anmärkningsvärd utsträckning från vittnesmålet från parets son, som tvingades bevittna dödsmisshandeln.
Det här är ett fall som vid en första anblick ser ut att, som åklagare Ulrika Åberg hävdar, vara mord.
En man misshandlar sin fru hänsynslöst och slänger sedan ut henne död eller döende genom fönstret från andra våningen.
Grovt vållande till annans död och misshandel, ansåg dock tingarätten och dömde mannen till fem års fängelse och tio års utvisning.
Hovrättens dom på åtta års fängelse och 15 års utvisning är viktig på två punkter som hänger ihop.
Domstolen anser nämligen till skillnad mot tingsrätten att den hänsynslösa misshandeln var ”förhållandevis utdragen”. Detta efter att ha lyssnat på vad parets son, som befann sig i lägenheten under bråket, hade säga. I domskälen i tingsrätten fanns inte en rad om pojkens vittnesmål.
Det innebär i förlängningen också att hovrätten ändrar misshandel till synnerligen grov misshandel, vilket utan tvekan är vad det handlat om i detta fall. Sparkar och slag, med och utan tillhygge tills kvinnan inte lever längre.
Varför dömdes då inte mannen för mord? Hovrätten för ett pedagogiskt resonemang om detta. Bevisbördan ligger på åklagaren och det anses inte vara bevisat att mannen verkligen ville döda kvinnan. Inte heller anses det ställt bortom tvivel att han struntade i följderna av misshandeln.
Ett nederlag för åklagaren? För all del. Men beviskraven är och måste vara höga.
Det viktiga är att hovrätten tog intryck av sonens berättelse och skärpte den i sammanhanget anmärkningsvärt milda domen.