Det blir som väntat ett extra toppmöte i Bryssel på onsdag, med medlemmarnas stats- och regeringschefer. Innan dess, på tisdagen möts inrikesministrarna. Förslaget på agendan är fortfarande de tvingande flyktingkvoter som kommissionen har föreslagit men som det inte finns enighet om.

Vanligtvis fattas beslut av den här digniteten med konsensus; om inte alla är med på det så blir det inget – som i måndags. Men nu glunkas det om att man i stället kommer att ta beslut med så kallad ”QMV”, qualified majority voting, alltså att man skulle nöja sig med en kvalificerad majoritet. Detta är en regel som finns inom EU som säger att det räcker om minst 55 procent av medlemsstaterna säger ja, om de motsvarar minst 65 procent av befolkningen inom EU. Men det är en extraordinär åtgärd. ”Jag kan inte påminna mig om att den någonsin använts i en så känslig fråga som den om migration”, kommenterar en senior diplomat.

Läs gärna mer om möjliga konsekvenser här. Detta utmärkta lästips fick jag av statsvetaren Göran von Sydow, alla med minsta lilla intresse för EU-frågor bör följa honom på Twitter där han heter @gvonsydow.

Nej, svenskarna älskar inte EU. Men vi hatar det inte heller.

Två gånger om året ställer SCB frågan om hur vi ställer oss till det svenska medlemskapet i EU, och i dag presenterades den senaste mätningen. Andelen som är positiva till ett svenskt medlemskap ökar försiktigt med med 1,2 procentenheter till 45,4 procent. De som säger sig vara negativa blir färre – 22,7 procent mot 27 procent i maj i år.

Nästan var tredje tillfrågad, 31,8 procent (28,8 procent i maj), har svarat ”vet ej” på frågan om de är för eller emot det svenska EU-medlemskapet.

Vi har alltsedan inträdet den 1 januari 1995 haft en rätt sval inställning till EU. Den långsiktiga trenden är att alltfler blir positiva och de negativa blir färre. Men entusiasmen har varit större i dag – mellan 2008 och 2011 låg de positiva på över 50 procent av befolkningen. Det är väl inte en jättedjärv gissning att följderna av den ekonomiska krisen fick entusiasmen att avta.

Andelen negativa har legat under 30 procent sen i maj 2006. Sen i maj 2007 har de osäkra varit fler än de negativa, och är alltså det fortfarande.

SCB mäter även vår inställning till euron. Motståndet minskar – från väldigt höga nivåer. Om vi skulle ha en folkomröstning i dag skulle 78 procent rösta nej och 13 procent ja. Resterande 9 procent vet inte hur de skulle rösta.

Vill du veta mer så läs här.

Lite högtidligt var det allt i den enorma sal som är Europaparlamentets plenum, när Malala Yousafzai, 16, belönades med Sacharov-priset. Det delades ut av parlamentets talman, Martin Schultz, och då priset fyller 25 år var flera tidigare pristagare också på plats.

Efter fina ord från Schultz talade Malala själv, med imponerande pondus. Hon inledde med Voltaires välkända ord ”jag gillar inte det du säger men jag är beredd att dö för din rätt att säga det” (lite ungefärligt – dessutom lär inte Voltaire som har sagt just det men jag ville inte ropa det under Malalas fina tal) för att påminna om allas rätt att tala fritt. Vidare sa hon att världen måste börja se på makt på ett nytt sätt: en supermakt är ett land som utbildar sina invånare och där man och kvinnor lever jämställt, och inte ett land med många soldater.

Ceremonin var över på max en kvart och den avslutades med en lång, varm applåd där många stod upp i sina bänkar.

Strasbourg. Som ni kanske förstod av mitt förra inlägg så är jag alltså på plats i EU-parlamentet i Strasbourg. Här sammanträder parlamentet en vecka i månaden – då packar man ihop verksamheten i Bryssel och flyttar allt man behöver hit.

Att den här flyttkarusellen kostar pengar och tär på miljön är inget nytt, inte minst svenska parlamentariker ha länge drivit opinion mot den. ”Det är nog den enda fråga där vi alla svenskar är enade”, sa Anna Hedh (S) när vi träffades tidigare i dag.

Just den här sessionen har det faktiskt börjat röra på sig i den här frågan. Parlamentet vill ta makten över var de ska sammanträda – ett sannolikt steg mot att det bara blir i Bryssel. Det här röstar man om i morgon onsdag, jag återkommer till det då.

Det är överhuvudtaget en intressant session, med frågor som är tämligen konkreta och angår dig och dig och dig.

I dag röstade man alltså igenom långtidsbudgeten, ett ramverk som nu fylls med pengar till de olika programmen, som jordbruket och regionalfonder.

I dag röstades också ett utvidgat Erasmus-program igenom.

I morgon tas den vanliga, ettåriga budgeten för 2014.

I morgon röstar man också om kvotering av kvinnor i storföretags styrelser, en fråga som lyftes på debattplats i Aftonbladet i dag. Dessutom tar man alltså ett första möjligt steg mot att stänga ner parlamentet här i Strasbourg.

Malala Yosafzi, den 16-åriga skolflickan från Pakistan som kämpar för flickors rätt till utbildning, Sacharov-priset.

Jag rapporterar här allt eftersom.

I övrigt är Strasbourg är välmående stad, som av någon anledning ser sig om julens huvudstad i Europa. Som om de aldrig hört talas om Rovaniemi?!

Svend Dahl, doktor i statsvetenskap och chef för Liberala Nyhetsbyrån skriver här intressant om vilken skillnad olika parlamentariker kan göra. Och i förlängningen alltså vilken skillnad din röst kan göra.