Jag har fått en mejlintervju med min absoluta favoritförfattare, Joyce Carol Oates! Det kändes väldigt speciellt att få mejl från henne, även om det bara är ord via en dator. Skrev ut mejlet typ tre gånger för att inte slarva bort det…
Innan jag börjar skriva intervjun har jag nu läst ”Dödgrävarens dotter”, en av de egna böcker hon skrev att hon tycker bäst om (och den senast utkomna på svenska). Den bygger delvis på Oates farmors liv, och är en berörande historia om arv, miljö och besatthet.
Det är omöjligt att rangordna Oates romaner, förutom att ”Blonde” är nummer ett. Här är ett axplock på fem läsupplevelser av henne, förutom ”Dödgrävarens dotter”. Måste läsas!!!

• ”Blonde”. Fritt uppbyggd efter Marilyn Monroes liv. Den ger en helt egen bild av filmstjärnans  och sexsymbolens ganska sorgliga liv. Språket i den här boken är bland det mest välformulerade jag läst.
• ”Foxfire”. Den här romanen om ett tjejgäng som ger igen på män och det ruttna samhället omkring dem kom ut 1993. En av hennes få romaner som har fokus på unga människor, nästan utan vuxna inblandade.
• ”Älskad, saknad”. Två systrar –  mycket olika som personer – sörjer sin mamma, som dött en våldsam död. Trots att Joyce Carol Oates inte har barn så är relationen barn/föräldrar något av det hon behandlar mest lysande.
• ”Mitt i livet”. Romanen kretsar kring en grupp medelålders, välbärgade personer i en idyllisk liten förort. Men under ytan frustar ångest, missnöje och undertryckta känslor. Männen är extremt bra skildrade.
• ”Mörkt vatten”. Ovanligt kort för att vara Oates. Fritt fantiserat kring en verklig händelse, då en ung kvinna omkom när hon åkte bil med senator Ted Kennedy 1969. Bilen körde ner i vattnet, och senatorn klarade sig.