Dolda släktkonflikter, men också humor och excentriska typer. Sara Paborns debutroman ”Släktfeber” har fått fin kritik. Vill du vinna den?
Skriv några rader om din konstigaste familjemedlem/släkting så postar jag den till bästa kommentaren.
Jag gjorde en kortintervju med Sara Paborn, till vardags copyrighter, se här nedan:

Personerna i boken har en del egenskaper som inte alltid ses som så tjusiga – vilka är dina favoriter bland de fula egenskaperna?
– Självgodhet är underbart egentligen, det skulle jag vilja se hos fler kvinnor. Missunnsamhet är egentligen hemskt, men ändå kul på något sätt..! Likaså skadeglädje.
I romanfamiljen har alla sina invanda roller – vilken är din i verkligheten?
– Otroligt nog så tror jag att jag är den mesiga. Jag har alltid fått epiteten snäll och lite mesig. Det finns en del riktiga stjärnor i min familj, alla kvinnor är väldigt extroverta och starka. Jag är nog lite för mån om att bli omtyckt av alla.
Är det förflutna viktigt för dig, liksom för huvudpersonen i boken?
– Ja, jag skulle vilja prata mycket mer med personer som är födda i en annan tid. Det är jättesorgligt att man mest umgås med sin egen generation. Jag har alltid gillat tanter, och vurmar för gamla saker – den här lite smutsiga, bedagade glamouren. Att sitta i en gammal hammock med trögflytande likör, med ett parasoll som ger en känsla av Rivieran… Där finns något jag saknar, något oskuldsfullt.
– Vi lever i en jätteful tid nu, där vi verkar ha glömt bort skönhet och poesi.