Vad är det med författarnas redaktörer? undrar jag ibland. Det är så många nya romaner som har bra intrig, fin personteckning och är välskrivna – men är alldeles för långa, med avsnitt som bara är ord, ord, ord och gör att man tappar fokus.
Är det författarna som inte förmår ta bort några av sina idéer, eller redaktörerna som är rädda för att be dem korta? Böcker på 500 sidor kräver att man verkligen har något att säga.
Vad säger ni – borde fler romaner kortats?