När jag intervjuat Viktoria Myrén om romanen där en mamma sticker från familjen (se förra inlägget) pratade jag med två män som tyckte att kärnfamiljskritiken börjar bli tröttsam. Att det känns gammalt.

Och visst. I decennier har det höjts röster mot denna så eftertraktade levnadsform, så det är ju inte speciellt nytt. Samtidigt är kärnfamiljensnormen stark, och det är nog nyttigt att debattera det som vi tycker är självklart och ”normalt”.

Vad tycker ni – börjar kritiken mot kärnfamiljen bli tjatig?

För er som inte tycker det, här kommer fem boktips där kärnfamiljen minst sagt framstår som kvävande:

Maria Sveland: Bitterfittan

Marilyn French: Kvinnorummet

Suzanne Brøgger: Fräls oss ifrån kärleken

Erica Jong: Rädd att flyga

Richard Yates: Revolutionary Road