Det skriver frilansjournalisten Viktoria Myrén om i sin debutroman ”I en familj finns inga fiender”. Jag gjorde en kortintervju med henne, här kommer den:

En mamma sticker ifrån man och två småbarn – hur kom du på idén?
– Jag ville skriva om de fula tankar man kan ha som förälder. När man träffar andra är det ibland
en outtalad tävling om vem som är mest lyckad. Jag vet att många går på knäna och tycker att allt är övermäktigt ibland, men har svårt att blotta sig.
– Jag ville berätta om en mamma som inte orkar med. Kan man prata om det svåra så blir det mindre tabubelagt. En mamma som lämnar familjen skulle bli extremt ifrågasatt, och även en pappa på ett helt annat sätt än tidigare.
Hur vill du beskriva huvudpersonen Marie?
– Hon har slutat fatta beslut och göra saker, utan flyter mest med. Jag skulle vilja säga att hon är deprimerad. Hon vet väldigt väl hur hon skulle vilja vara som förälder, men hittar inte dit. Alla problem växer sig enormt stora, och hon orkar inte lyfta blicken och se att det kan bli bättre.
Är du rädd att läsarna ska tro att du själv är en dålig mamma?
– Mindre och mindre. Det är så mycket i boken som är påhittat, även om jag kan säga att jag vet något om det här ämnet – det kan jag bjuda på. För de som känner mig är det ganska uppenbart
att boken inte handlar om mig.
Namn: Viktoria Myrén. Ålder: 38 år.
Yrke: Frilansjournalist. Familj: Sambo och två barn. Bor: I Rönninge, utanför Södertälje.