Jag har intervjuat Kerstin Ekman två gånger, senast om hennes läsvärda roman ”Mordets praktik”. (Intervjun kan snart läsas på Aftonbladets sajt Wendela) Hon är väldigt trevlig att prata med.

Men förra gången jag träffade henne – våren 2008 – hände en knasig grej: Hon ville se artikeln före tryck för att se att inget var fel, en vanlig förfrågan. Jag kände mig ovanligt nervös över att artikeln skulle skärskådas av en av Sveriges största författare: Vad kunde hon inte hitta för slarv och fulheter i mitt språk?

Felet var dock inte språkligt. Jag hade skrivit i artikeln att hon bjöd på ”köpemuffins”, när de faktiskt var hembakta! ”Jag får spelet!” skrev denna språkekvilibrist om mitt misstag.

Jag drog en lättnadens suck över att det inte var värre samtidigt som jag skämdes för att jag inte uppfattat arbetet bakom muffinsen… Denna gång bjöds jag och fotografen på skorpor – köpta.