Ja, uppenbarligen vill en del göra det i alla fall – med mer eller mindre lyckat resultat. Just nu läser jag rockikonen Nick Caves ”Bunny Munros död”, en tragikomisk historia om en sexgalen handelsresande i hudprodukter. Den har sina goda sidor. Jag ska intervjua honom om boken när han är i Sverige nästa vecka.

Överraskande bra är sångaren Martin Svenssons ”Din heder” om en skrämmande kulturkrock, medan Lemmy, trummis i Motörhead, i sin självbiografi vältrade sig i klichéer a´la rockmyt tills man storknade.

Vad finns det mer… Åsa Jinder skrev halvdan chicklitt med barnlöshetsproblematik, Jessica Andersson har kommit ut med en självbiografi som jag inte läst. Det är förstås stor skillnad mellan att skriva om sitt eget liv och att kunna konstruera en roman. Och den som skriver låttexter har redan språkets gåva på något sätt.

Vad tycker ni, ska artister ge sig på författarkonsten, och har ni några goda eller dåliga exempel?