Det är något intressant med adlighet – så gammaldags, mytomspunnet och ändå i hög grad levande. Journalisten Björn af Kleen har skrivit en uppmärksammad bok om adeln, bland annat om fideikommiss. Det är ett otroligt orättvist system där endast äldste sonen ärver släktens egendomar. OBS: han själv är inte ”riktig” adel, eftersom han endast ärvt namnet från sin mamma… Jag gjorde en ”Tre frågor” med honom:

Ses det som fint eller fult att vara adlig i dag?
– Jag tror att det ses som fint, inte som på 1960-talet när adeln försökte normalisera sig själva. Det finns en tidlös fascination och attraktion inför adel och överklass – för slott, förmögenheter och gamla släktfejder. Just nu är det lite trendigt med den livsstilen.
– Men det har varit så mycket fokus på Stureplan, Båstad, champagne och slöseri. Jag tycker att adelns jord och skog är mer spännande, under ytan gömmer det mer pengar, makt och excentriskt leverne.
Vad förvånade dig under arbetets gång?
– Många tror nog att slottsadeln är en marginaliserad grupp i samhället, att de sitter fattiga på sina gods och fryser. Men den utsattheten är en kliché. Många är väldigt förmögna med företag som går utmärkt, de går i bräschen för olika branscher och får mycket jordbruksstöd från EU. Adeln är ingen ljusskygg liten spillra, utan en stark och levande grupp med god kontakt med varandra.
– Jag blev också överraskad över de här orättvisa arvsskiftena, där den äldste sonen ärver – att de fortfarande lever kvar.
Du har ett adligt namn – hjälpte det dig?
– Ja, det tror jag. Men när jag väl kom till intervjuerna var det uppenbart att jag var där som journalist och författare. Det märktes att jag inte kände till den världen särskilt väl. Jag är inte med i adelskalendern eftersom jag ärvt namnet efter mamma.
Namn: Björn af Kleen. Ålder: 29 år. Yrke: Journalist. Bor: Stockholm.
Aktuell: Med ”Jorden de ärvde”